Detta hände när jag jobbade som lantbrevbärare i Alingsås, långt innan lantbrevbärare endast blev frimärksförsäljare.

Varannan dag hade jag Alingsås tidning till Elin en sjuttiofemårig, charmig dam. Vi hade en bra kontakt, varje gång hon fick pension stod hon troget vid sin postlåda, vi bytte små presenter, detta skedde varje månad den femtonde som var pensionsdag på den tiden. Jag försökte få henne att ta ett pensionskonto, men det gick inte, hon litade inte på bankerna, sa hon.
Hon sa också att det är säkrare att pengarna i en plåtburk nergrävd i min trädgård. Ord, tyvärr sagda till fel människor och en gång för mycket.

Så hände det oundvikliga den femtonde oktober 1980, ingen Elin och tidningar av tidigare nummer fanns kvar i lådan. Först trodde jag det enorma regnandet hade hindrat både henne och hunden.

Hon hade hälsat mej välkommen till sitt hus, men också sagt att det var ingen bilväg fram. Jag tog kassan och låste bilen för att följa stigen som jag trodde var hennes.

Visst fann jag ett litet hus där en hund skällde, det låg på en tomt som verkade uppgrävd av jättemullvadar. Dörren var låst och fönster som satt så högt så man kunde inte kika in (stenfoten var jättehög) Med hjälp av en liten stege kunde jag ändå snabbt se att Elins liv var släckt.

På den tiden hade vi ingen telefon i bilen, utan jag körde till närmaste granne som egentligen inte var helt nära. Kontaktade polisen, som efter ett kort förhör per telefon förbjöd mej att lämna platsen. Jag ringde posten och förklarade att jag var mordmisstänkt åtminstone tills polisen kommit och konstaterat dödsorsaken.
Polisen kom, de bröt upp dörren men jag fick inte komma in, de kunde konstatera att Elin mördats och de uttorkade djuren en katt och Elins älskade hund avlivades.

Jag fick då gå till min bil minst två timmar försenad för att fullfölja min brevbärartur men med order att infinna mej hos polisen efteråt.
På vägen ner till bilen hittade jag en nyckel som jag på eftermiddagen lämnade till utredarna som redan var i gång. Nyckeln visade sig gå till en lägenhet i Handen utanför Stockholm, genom detta klarades mordgåtan upp ganska fort.

Det visade sig att Elin pratat en gång för mycket när tre campande finländare hade sökt henne för lite vatten.

Senare läste jag i en finsk kriminaltidning om “Postinkantaja”Johnny Karlsson som genom nyckelfyndet löst en del av mordet.
Jag tror huset finns kvar och det som inte naturen tagit av pengarna finns kvar.