EMMALJUNGA. Eskil Persson tog av kavajen innan han började sitt anförande om ”gamla Emmaljunga”. Extra sittplatser kring eget långbord fick ordnas för att bereda de 70 besökarna åhörar- samt lunchplats. Av naturliga skäl var det en massiv uppslutning från Emmaljunga för att lyssna på bygdens son. Före anförandet serverades soppa som kyrklunch.

Jan Rosén t v och Eskil Persson fortsatte med vyer i Emmaljunga.

Stora förändringar har skett i och med Emmaljunga. En liten gnista blev det när ångan kom in som industridrift. Det stora genombrottet skedde vid järnvägens ankomst till dåtidens ”Ödeljunga”. Främst var det riksdagsman Håkansson som var drivande kraft. Kanske inte främst för hans resor till huvudstan! Drivkraften var hans export av långa skeppsmaster från egna skogarna. Hästtransporternas tid var förbi. Nu skulle transporterna ske per järnväg! Håkansson såg ganska tidigt järnvägens utveckling och kämpade för denna modernitet skulle komma även till Emmaljunga. Händelserna i Emmaljunga kryddades med flera portioner humor.

Före kristiden 1917 insåg flera ledande personer att importen av bränsle skulle strypas och som ny energikälla kom torvbrytningen upp i dagen. Ved blev ransonerat och ny bränsleeld fanns i torven. Dessutom fanns Skandinaviens första Torvskola i just Emmaljunga. Det blev en ny uppbyggnad i Emmaljunga då torvindustrin kom till platsen. Omkring 200 personer av skilda kategorier hade sin utkomst i torvnäringen.

Ett av matborden där matgäster samsades om platserna.

Industriella verksamheten utvecklades även inom andra områden. Nästa ”läroverk” i Emmaljunga blev en korgmakarskola där elever lärdes att hantera rottingen på rätt sätt. Där fanns den bekante J W Nilsson även med i bilden.
Befolkningen ökade i Emmaljunga och då kom kravet på anläggande av en dansbana. Motståndare till denna anläggning var främst idrottsfolk. De befarande att fotbollsspelare lätt kunde bryta ett idrottsben på dansbanan. Denna nöjesplan kom troligen inte till verkställighet. I stället uppföres Folket hus som invigdes för 90 år sen.
Risken för benbrott ansågs inte så överväldigande på bastant underlag.
Före och efter det humoristiska anförandet förekom sångunderhållning som avslutades med kort andaktsstund.