FALUN, BJÄRNUM. Minns ni mördarbacken? Ni vet den på Lugnets skidstadion i Falun, den som var hela världselitens skräck under skid-VM 2015. Precis, den ja. Att backen är berättigad sitt öknamn kan nog nu även världseliten i orientering intyga. Den 14-15 maj avgjordes nämligen Tiomila, en av orienteringssportens största stafetter för klubblag, på den klassiska marken i Falun.

Starten på Damkaveln

Tiomilastafetten genomfördes för första gången 1945 och 66 lag stod då på startlinjen. Sedan dess har tävlingen vuxit år för år. Dock dröjde det ända till 1977 innan tävlingen fick en damklass. 1992 införlivades även en ungdomsklass i tävlingen. I årets upplaga stod 339 herrlag, 321 damlag och 326 ungdomslag på startlinjen och gemensamt för alla klasser var att starten på varje sträcka gick uppför den mytomspunna mördarbacken. Förutom elitlag som OK Pan Århus, Halden SK och Domnarvets GOIF, fanns även OK Torfinn representerade i årets damstafett, i kombinationslag med OK Tyringe. Målet för laget var glasklart: att minska marginalen till segrande lag jämfört med i 2015 års stafett då vi kom i mål ca 4 timmar och 45 minuter efter segrande Domnarvets GOIF.

Innan vi går rakt på resultatet, och för att titeln och inledningen nu inte ska vara alltför missvisande måste vi kanske förtydliga vissa saker. Först och främst så är vi inga elitorienterare. Medan eliten dundrade upp för mördarbacken i ett rasande tempo, var vi stolta över att ta oss upp utan att behöva stanna och gå. För det andra sprang vi ju självklart inte bara i mördarbacken. Bakom backen fanns en väldig massa klurig och blöt skog, alldeles fullproppad med kontroller, där vi spenderade majoriteten av tiden på våra sträckor. Sen så sprang vi ju inte heller tio mil, utan snarare fyra, uppdelat på fem löpare. Herrarna kom dock, med sina tio sträckor, säkerligen upp i en sammanlagd distans på ca tio mil.

Hur gick det då med vårt mål? Jodå, efter stabila insatser på samtliga sträckor klarade vi vårt mål med stor marginal och stämplade i mål ca 2 timmar och 50 minuter efter segrande OK Pan Århus, alltså nästan två timmar bättre än året innan. Dessutom hade vi alla lyckats besegra mördarbacken hela TVÅ gånger. Lika tung som backen varit uppför, på väg ut från stadion, lika lätt var den nerför, på väg in mot stadion. Helt plötsligt hade man all gravitationskraft med sig istället för mot sig och aldrig förr har ett upplopp varit så behagligt.

Evelina Folkesson kommer i mål på sista sträckan och avslutar årets damkavel för Torfinnlaget på lördagskvällen.

Efter en heldag i snålblåst och snöblandat regn (ja, det kan snöa i maj, även om det är märkligt för oss skåningar), och med fyra mils orientering tillryggalagd, kunde vi vid 21-tiden äntligen bege från tävlingsområdet. Lugnet i Falun byttes ut mot lugnet i stugan utanför Grängesberg och väl bänkade framför TVn med varm soppa i högsta högg var vi mycket nöjda med vår insats. Så nöjda att vi inte deppade en sekund över utebliven svensk seger i Eurovision Song Contest.
Tack och god natt!