Fruntimmersveckan har egentligen sitt fasta ursprung från 1827. Då kom sex kvinnorna i följd i almanackan. Det var vid denna tid som veckan kom att kallas Fruntimmersveckan. I dagens läge anses det förnedrande att kalla en kvinna för fruntimmer. Många andra nyanser av detta namn kan användas!

Vandringsmannen Sten Persson tillsammans med fruntimret ”Hönsalotta”.

Signaturen ”Balder” vars namn var Hans Flyborg var född 1869 och kom till Vittsjö i slutet av 1920 talet. Han var bosatt intill kyrkan samt avled 1961. Under flera år var han ganska flitig meddelare till Norra Skåne, främst med historiska nerteckningar. Under flera år hade han även diktat verser inför Fruntimmersveckan.

År 1941 diktade han följande:

För Fredrik vi gladligt och tacksamt buga.
Han snällt kom med skurar i fruntimrens uga,
fastän en väderprofet sagt,
den skulle bli het.
Tänk, vad tockna profeter kan ljuga.

Men Sara fick vitsord, som visst var rätt fula,
för skvätta hon vill ej ringaste smula.
Vi hoppas uppå
att den dagen få stå
lite varstans i Vittsjö och skula.

En dundertös är ju, som alla här veta,
samt givmild med duschar vår vän, lilla Greta.
Hon gav skurar och dugg
samt log skälmsk uti mjugg
då vi framåt i vätan sågs streta.

Och Johanna, som först bjöd så älskligt på sol,
började sedan att mulna precis som i fjol,
och en störtskur vi fick
i sådant piskande skick,
att den ramma båd´ byxa och kjol.

Men vår annars så gråtmilda vän, lilla Lena,
som oss brukar nedblöta rätt långt uppåt knäna,
hade bra att ge
pussar små klockan tre,
och vi tänk, va kan gräbban väl mena.

Vännen Emma var solig och klar hela dan
intill sju, men sen blötte hon värre ner ”stán”,
och mot midnatt hon kom
med ett åskdunder, som
braka löst likt en sprängbomb från plan.

Lilla Stina göt tårar i tusendetal
då ej solen en kyss mellan flödena stal,
och nu känns det så gott,
att vi rotblöta fått,
i vårt Vittsjö på höjd och i dal.

Balder.