Visselblåsare är inget nytt ord i mina öron, men för många lite svårt att ta till sig. Det handlar ju egentligen om ett modernt ord för skvallerbytta. Men i förlängningen gäller det högre tjänstemän som avslöjar sitt lands oegentligheter eller vidlyftiga planer för övriga världen. Men på ön La Gomera (en av Kanarieöarna) är det ett vedertaget sätt att upprätthålla kontakten genom “visselspråket”.

Ön består av dalgångar och serpentinvägar där moderna sätt att nå varandra ibland är helt uteslutet, då kommer visselspråket väl till pass. När Kristina och jag var där för snart elva år sen, fick vi en bra lektion av ett par gentlemän från ön. En kunde till exempel gå rätt långt bort från huset där vi var, medan den andre lånade något av oss, för att sedan vissla vem han fått det av och vad. Det slog aldrig fel, den som gått iväg kunde genom visslingen avslöja allt. Som kuriosa kan jag nämna att vägarna var verkligen slingriga, när vi lämnade hotellet och åkt en halvtimma såg vi fortfarande byggnaden i bakrutan. Man kan gott tänka sig hur ekot från dessa visselblåsare rullade i mellan bergväggarna på denna fantastiska ö.