VITTSJÖ. När man vandrar genom Vittsjö har man svårt förställa sig att man bara några kilometer norröver kan känna sig förflyttad ut i ren ödebygd.

Här kan man driva omkring i full frihet från arla morgonstund tills mörkret bryter av, utan att stöta på en enda människa under hela dagen. Ja, inte ens minsta lilla motorljud river sönder tystnaden. Bara tranor ropar från grannmyrar och två nötskrikor väsnas i randskogen. Man plockar sig mätt på alla blåbär, och har inga problem med att markera ut sina egna lingonställen för kommande skörd.

Ute på myrarna väntar man sig nästan en lufsande björn bortåt kanterna, men får nöja sig med att få ihop så mycket hjortron att man klarar vintern. Här är som ett Lilla Norrland, så mycket mer som både taggstarr, dytåg och kallgräs visar sig på samma myr. Här doftar och smakar vildmark lång väg!