VITTSJÖ/ BJÄRNUM. Numera känner jag varken press eller stress inför jakten på skogens högvilt. Vapenskåp och byssor jämte ammunition har övergått till annan bössbärare. De första åren som innehavare av vapen var det en fröjd och nöje att vandra ut i naturen med bössan på axeln. De senare åren var det mer av social samvaro.

Transportmedel har förändrats. Denna bild från 1924 då villebrådet transporterades med häst och järnhjulsförsedd vagn.

Jag har aldrig varit särskilt morgonpigg av mig. Jag sover bäst på morgonsidan. Någon jaktkompis satt dock på plats redan innan solens strålar kom upp. Jag försökte ofta smyga mig till mitt tornpass med ljudlösa steg för att inte röja min sena ankomst.Vid ankomsten till mitt tornpass var det med spänning att känna på trävirket om det hade försämrats sedan förra året! Visst gnisslade det svagt i den flera år gamla stegen men den höll trots kroppsvikten hade ökat. Den tunga mesen förhöjde trycket. Visserligen hade jag varit på plats några dar tidigare för att se om min naturliga vistelse. Väggarna var av grön plats liksom taket. Detta år var det en fridfull ankomst till min boplats. Annorlunda var det ett par år tidigare då ett antal getingar hade byggt in sig utan att betala någon hyra. Skjutriktning skall anpassas. Lämpligast är att fälla ett djur intill en farbar väg.

"Så illa som tecknaren tänkt sig förekommer sällan!”

Tanken fanns att ansluta till Älgjägarnas Fackförbund för att få drägligare vistelse. Jag avstod då troligen Yrkesinspektionen hade haft vissa synpunkter. Det fanns inte ens någon reservutfart. Vistelseutrymmet på 1,4 kvadratmeter hade nog inte godkänts. Tretton timmars arbetspass utan övertidstillägg eller annan kompensation. Dessutom blev det ingen ersättning för arbetskläder eller arbetsredskap (skjutvapen). Intervallen på 90 minuter innebar tid för intagande av föda. Ingen överraskning då jag själv förädlat brödskivan med diverse sovel. Det enda skaldjur som tillhör jägarens matpåse är ägg. Någon dag blev det faktiskt dagens rätt: jägarbiff! Ute i naturen hade det passat med vegetarisk föda: lövbiff!

Åtskilliga muggar kaffe inmundigades och bara det är en kostsam utgift. Det hade varit billigare att slå upp kaffe i ett uppslagsverk. Kollegorna gav gärna råd på varierande föda. Dessa råd var inte på lång väg så kostsamma som kommunalråd. Under spanande blickar och lyssnande hörgluggar blev det då och då lite prassel. Fallande löv irriterade och i sådana stunder hade varit bättre om löven fallit tidigare och lövträden liknande nudister. Det är långtråkigt att sitta på vakt utan något händer. Det kan ofta vara lika meningslöst som för en katt som vaktar utanför en mössfabrik!

Nu är det ganska sällsynt med tjäder och orre i markerna. Men det har hänt att en tjäder har farit förbi i nära anslutning för att landa hundra meter längre bort. En orre kom på besök intill mitt krypin. Det var dock ek före orre! Om ett djur fällts inom jaktlaget börjar det arbetsamma. Transport till lämplig plats. Djuret skall pälsas av och de skall styckas med mera. Förresten tycker jag inte om älgkött!

Det är varje jägares dröm att pryda väggen med ståtlig skovelkrona.

Liksom historierna om fiskelycka flödar det även historier om älgjakten.

En absolut sann jakthändelse återges: Jaktlaget hade tillstånd att fälla en älgtjur samt en älgkalv. Av misstag nedlades en älgko. Denna tog staten hand om då det var olagligt att fälla sådant djur. Dan efter fälldes en älgtjur och även denna tog staten hand om då kvoten för vuxet djur var förbrukat. Laget beslutade dock att fälla en älgkalv och den tog staten hand om. Kvoten för jaktens två djur var redan uppfylld. Denna händelse inträffade för cirka 20 år sen drygt en mil från Vittsjö!
Dä ä gött i stuevärmen!

epe