Tillgången på svamp såg lovande ut i augusti och ungefär fram till svampens dag i början av september. Det rekordvarma och dito torra septembervädret höll i sig till första halvan av oktober. Flertalet svampar höll sig under jord och så mycket fruktkroppar blev det inte. Men de senaste en – två veckornas regn har fått fart på svamparna igen. I en naturbetesmark vid Olastorp växer den mycket goda ängsvaxskivlingen.

Ängsvaxskivling

Den brukar åtföljas av ett helt ”samhälle” med så kallade hagmarkssvampar. Ofta är de små, och mer en fröjd för ögat än något att lägga i stekpannan. Vid Olastorp växer t.ex. också hagfingersvamp, broskvaxskivling och den några millimeter stora vaxnavlingen.

Hagfingersvamp

Broskskivling

Vaxnavling

Någon matsvamp är inte heller porslinsskivlingen som finns i massor på bokved intill betesmarken. Visserligen har den mild smak och rapporteras inte vara giftig. Men någon kulinarisk upplevelse är inte porslinsskivling, och dessutom riktigt slemmig som kanske framgår av fotot.

Porslinsskivling

I matsvampväg finns det kvar en del trattkantareller och åtminstone i skogar med tall väntar vi på frostvaxskivling. Vill man sedan ha färsk svamp bakom knuten under vintern, får man hålla tillgodo med hattar av vinterskivling. Den hittar man på döende eller död lövved från ungefär nu och fram till vårkanten, oavsett om det är snö och minusgrader eller inte. Den kan till och med fortsätta att växa när man tinar upp den. Den är god som stekt eller att smaksätta soppa med. Vill man lagra vinterskivling går hattarna bra att torka på samma sätt som man gör med trattkantarell. För några gröna vintrar sedan plockade jag vanliga gula kantareller mellan jul och nyår. Men hur blir vintern i år …?