Vad trollen särskilt specialiserade sig på var att byta barn och många försiktighetsåtgärder och påpasslighet måste därför vidtagas för att hindra dem i dylika uppsåt. I byn Bökholm som i omskrivna tid bestod av endast en bondgård, hade vid ett tillfälle icke iakttagits nödig försiktighet med påföljd att trollen som bodde i det så kallade Boaberg beläget i skogen på byns ägor, lyckades de röva bort ett barn från gården och lämnade en trollunge i stället.

Händelseförloppet var följande: Då pigan på gården en kväll skulle gå för att hämta hem kreaturen från skogen, bad husets lille son modern att få följa med vilket modern lovgav honom sedan hon först tillsagt pigan att denna lovat att noga taga reda på gossen så att intet ont vederfors honom.

Vid skogens början var ett så kallat fästräte dit kreaturen mestadels självmant brukade infinna sig vid hämtningsdags på kvällarna. Emellertid vore de nu icke tillfinnandes där denna gång, varför pigan och den lille gossen måste fortsätta inåt skogen, där de, sedan de gått en stund fingo höra skällan (kobjällran) långt avlägset i fjärran. Då pigan icke ansåg sig vid letandet efter kreaturen kunde medtaga gossen på obanade stigar över mångenstädes vattenfyllda kärr och moraser tillsade hon honom att sätta sig på en invid en skogsstig befintlig sten och vänta där, tills hon kom tillbaka efter att ha funnit kreaturen.

Det var redan halvmörkt  innan hon med stor oro återvände till platsen där hon lämnat gossen, därför blev hon mycket glad när hon fick se att han fortfarande var kvar. Som pigan ingenting särskilt förmärkte, bad hon nu gossen följa med hem, vilket denne utan tvekan gjorde. Hemkommen på kvällen tyckte sig föräldrarna märke att det inte var deras gosse som hon hade med sig. Detta blev också fullt konstaterat vid dagsljuset morgonen därpå och att det var en så kallat "bortbyting" därom rådde numera inget tvivel. Trollmamman hade passat på att bytat barn där uppe i skogen och tagit den andre med sig hem. Att föräldrarnas sorg och veklagan blev stor över det ödesdigra bytet säger ju sig själv och de visste ingen levande råd hur de skulle bli av med bortbytingen och återfå sitt rätta barn.

Trollungen syntes trivas bra och åt med förfärlig glupskhet allt vad som sattes för honom och växte till i storlek dag för dag och till sist begrepo icke fosterföräldrarna hur de skulle anskaffa all mat han kunde förtära.

I sin förlägenhet vände de sig då till en så kallad "klok gubbe" med begäran att han ville försöka att hjälpa dem att bli kvitt ungen. Denne rådde dem då att fylla den långa smörkärnan med mjölk och grädde samt bära ut den på gårdsplanen och låtsas kasta trollungen på huvudet ner i densamma.. De följde hans råd, tog ungen som spjärnade emot av alla krafter och skrek allt vad han orkade när de låtsade  kasta honom med huvudet före ner i smörkärnan. Vid detta förfäliga skrik, som hördes vida omkring, kom trollmamman farande i hiskelig fart med föräldrarnas barn i famnen, kastade ner detta på gården och tog sin egen unge och flydde med förskräckelse tillbaka till trollhemmet i Boaberg.

Enligt sägnen var trollen synnerligen förtjusta i mjölk och det hände ofta att de tjuvmjölkade böndernas kor när dessa var ute på bete i skogarna.

I byn Hästhult finns de så kallade Trollbackarna. I dessa förmäler traditionen bodde i forna tider trollen, därifrån byns innevånare en och annan gång fingo höra ljuvlig sång och musik då trollen firade sina glädjefester och när de fingo besök av sina gelikar från andra platser och orter, eller vid andra för dem högtidliga tillfällen.

Med trollen närbesläktade var jättar, Goenissar, näcken (bäckahästen), älvor och skogsrået (Skogssnuvan). På byn Hästhults ägor finns en väldigt stor kubformad sten, benämnde Norkehall, som enligt sägnen kastats dit av en jätte från Harastorp i Röke socken, vid namn Norke som hade för avsikt att slå ner Fagerhults kyrka med densamma. I denna avsikt lade han stenen i sitt ena strumpeband för att slunga den mot kyrkan men strumpebandet brast när han slungade till varför stenen föll ner tidigare än beräknat, på den plats där den i dag ligger. (Se not)

BILDTEXT. Det stora stenblocket kallas Norkehall efter jätten Norke som bodde i Röke.

Vidare berättas om tvänne jättar, den ene bodde på Furutorps ägor och den andre på Höjalens ägor, att de en gång blev stora ovänner och började kasta sten på varandra över det ådrag som utgör gräns mellan de båda byarna då enligt traditionen den av jättarna som bodde på Furutorp blev segrare vilken sedan i vredesmod kastade all på Furutorps ägor befintlig sten över ån in på Höjarens ägor och det är därför som den förra byns ägor är stenfria och den senare byns ägor är belastade med väldig massa sten.

De bönder som stod väl med så kallad Goenisse hade stor nytta av denne som försåg dem med allt vad de behövde så att de blevo rika, andra som han däremot drog ifrån blev fattiga. En sägen förtäljer att en bonde i Lönsholma som under höstnadstiden fick av Goenisse mottaga ett lass hö som han körde hem till bonden på kvällen efter solnedgången. När han avlämnat höet berättade han att när han var på vägen med lasset möte han Rommentorps Goenisse på "Jären" med ett lass och där blev så trångt så jag tappade en tuss hö som ni självs kan hämta i morgon. Dagen därpå när de skulle hämta höet som tappats befanns att där var så mycket att de måste kör sju lass innan allt höet var hemma. Man kan härav förstå att Goenissens lass inte var av minsta laget då det blev sju vanliga lass av den "tuss" som tappats under vägen till gården.

Näcken som hade sitt tillhåll vid sjöar och vattendrag som var hans egentliga element brukade stundom och i synnerhet vid månljusa kvällar spela så vackert på fiol eller harpa så att mången vandrare blev så förhäxad av den ljuvliga musiken vars toner ljödo så underbart skönt i nattens tysthet.

Näcken brukare mestadels benämnas bäckahästen eller "bäckamannen" eftersom han mestadels visade sig i skepnad av en vit häst. Enligt traditionen skall byn Hästhult (se Not) fått sitt namn därav att bäckahästen fordom hade sitt tillhåll  vid de närbelägna sjöarna och de till dessa  genom byn ledande bäckarna.

Bildtext: Mitt i Hästhult by finns detta stenblock där de på bilden förstärkta konturerna ganska tydligt ger bilden av en häst! Kanske namnet Hästhult har kommit från denna sten?

Ibland, omtalar sägnen promenerade bäckahästen fram till gårdarna under nattetid. En gång sysslade pigan på gården med tvätt (byk) i brygghuset, då plötslige denne "vite häst" lade sin nos på ena halvdörren som var stängd (den översta halvan var öppen) och frågade pigan  om hon förut sett så röda läppar. Pigan som i början blev förskräckt repade dock snart åter mod samt tog en skopa skållhet lut och dängde den i nosen på "hästen" och frågade om han förut känt så het soppa. Efter denna välkomsthälsning lommade hästen i väg och försvann i ån.

I Kraxasjön sades också att bäckahästen haft sitt tillhåll, därifrån han under sommarheta brukade gå upp och sola sig på en i sjön belägen ö som med anledning därav blev kallad Hästön.

På Hästhults ägor förmäler även sägnen att älvor hade sitt tillhåll varom bland annat förmäles att då ett par personer sent en kväll gingo fram å en gångstig som leder mot Värsjö fingo de plötsligt se ett ljust skimmer och i detta dansade tolv älvor. När de en stund åsett denna "älvadans" öppnades där av osynliga händer tolv portar en för vardera älvan och de försvunno alla på en gång vid en där belägen källa. Som alltsedan dess kallas Tolvportakällan.

På Hyngarps ägor ligger den så kallade "Hästkilla" på gränsen mellan Vittsjö, Verum och Visseltofta socknar, vid denna bodde fordom enligt traditionen det så kallade skogsrået (skogssnuvan). En person omtalade på sin tid att han en gång varit i tillfälle att få se densamma. Hon visade sig vara en vacker, välformad naken kvinnogestalt samt hade tvenne väldigt stora hängande bröst som hon då och då slängde upp över axlarna. Håret liksom hängde löst var så långt att det hängde till marken. Sedan han en stund stått och tittat på "snuvan" upphävde den plötsligt ett hjärtligt skratt. Som ekade i skogen och det lät precis som man vältat ett stort lass "klåstakar" (se Not)  på ett stenkummel. Vid detta skratt blev mannen i fråga så förvillad att han icke visste var han befann sig och kunde icke taga sig därifrån förrän han vänt ut och in på västen och uttalat en del besvärjelser.

Numera äro trollen liksom alla andra onaturliga väsen helt försvunna: De gamla säga att det är åskan som slagit ihjäl dem.

Det sista trollet, som enligt sägnen varit synligt på denna ort blev ihjälslaget av åskan när det var på hemväg till Boaberg från Lilla Frösboholma där det varit och tiggt ett krus mjölk. En mjölkskvätt på vägen utvisade platsen där trollet träffats av "Tors vigge", som fullständigt tillintetgjort detsamma.

Not:              Fästräe: en smal gång mestadels av två stengärden.

                     Moras: träsk, mosse

Norkehall är ett stort stenblock med måtten 6 meter långt, 380 cm högt och nära 4 meter   brett. Stenblocket finns vid Bokholmen (Hästhult) på Tomas Markes ägor och vikten kan uppskattas till 250 ton ovan mark. Vägen dit är försedd med vägbom. Norkehall har en kraftig frostspricka där en sten på cirka två ton har hamnat i sprickan.

                      Jären: en ås

Klåstakar: Uttrycket finns men det är svårt att finna vad som egentligen avses, troligen den stör som kärvarna hängdes upp på. Klåriva var hässjestör och troligt är att klåstakar hade något med hässjor att göra! Vem vet mer om detta. Hör i så fall av dig.

Ernst Paulsson har skrivit sex faktaböcker: Bland annat Torp och torpare...

En historia som sannolikt har hög sanningshalt är följande: En mjölnare hade lagt ut lutfisk i strömfåran strax före julhelgen för avkalkning. Hur det var så kom lutfisken på drift i det kalla vattnet då någon öppnade dammluckan. Mjölnaren upptäckte detta och rusade ut i sin nakenhet för att rädda julmaten i det forsande vattnet. Tre jäntor som var på väg hem denna ljusa månnatt såg med egna ögon hur näcken for omkring i strömfåran utstötande vissa ljud! Jäntorna blev så skräckslagna av att ha sett Näcken att de cyklade en annan väg hem! Denna händelse som delvis var verifierats hände i början av 1900-talet.

epe

Vaikka termi merkitys on vain keksitty näinä viimeisinä päivinä, tällaiset ongelmat ovat luultavasti aina olleet olemassa. Tänään verkossa ostettava kanta on oikeastaan hieno. Monet Yhdysvaltain kansalaiset pitävät "http://viagrasuomi.biz/viagra-naisten.html". Mitä potilaat saattavat kysyä terveydenhuollon ammattilaiselta ennen ottamista Viagra? Viagra on yksi kaikkien aikojen parhaista lääkkeistä. Olette ehkä kuulleet "". Hyvin tärkeä asia, jota sinun on etsittävä on "". Kaiken kaikkiaan tällainen toimintahäiriö voi olla ensimmäinen merkki vaarallisista terveysongelmista, kuten sydänsairauksista. Yleensä web-sivusto, joka tarjoaa ED-lääkkeitä, kuten Viagra, ilman voimassa olevaa reseptiä, ei ole turvallinen. Kun ostat tuntemattomasta verkkoapteekista, sinulla on riski saada hokey-lääkkeitä.