VITTSJÖ, BJÄRNUM. Om författaren vet jag egentligen ingenting annat än att han här ger oss romanen om Sven, PR-geniet som att efter att ha drabbats av utmattningsdepression och förlorat sitt jobb på en reklambyrå, nu, efter att i sex år ha levt på sjukpenning, genom arbetsförmedlingens försorg skall slussas ut på arbetsmarknaden igen.

Arbetslinjen gäller. 
Han anvisas sålunda en sorts instegsjobb som maskot i det alldeles nyöppnade köpcentret ”Folkhemmet” – ett konsumtionstempel med ekologisk profil som riktar sig till köpstarka och kvalitetsmedvetna medelklassmänniskor.

En alldeles egen värld. 
(Arbetet består i att utklädd till isbjörn vandra runt i folkvimlet, dela ut reklamlappar och klappa små barn på huvudet… )

Fast det är kanske i ännu högre grad en något skruvad roman om landet Sverige– och om vad det i värsta fall är på väg att utvecklas till. En berättelse om yta och konsumtion – om cynism och iskalla beräkningar …I vilket fall som helst involveras Sven, eller ”Vanilla Ice”, som han heter när han är ”i karaktär” – alltså iförd sin isbjörnsdräkt - så småningom i köpcentrets allt intensivare jakt på ”kunder i själslig kris”, dvs. snattare– och en av de krisande kunder han gång på gång får ögonen på är Isa, en gammal flamma från de dagar då han befann sig på sin karriärmässiga höjdpunkt.

Sven har kvar en hel del av sina känslor för Isa och i stället för att se till att hon kommer i åtnjutande av den behandling ”Folkhemmet” erbjuder ofullkomliga och störda kunder, försöker han på olika sätt hjälpa henne – genom att titta åt ett annat håll, eller genom att störa, finta och ljuga för de vakter köpcentret vimlar av.

Isa är för övrigt inte någon socialt utslagen eller misslyckad person och inte heller kleptoman, utan, skall det visa sig, en människa som s a s knycker av princip. Svens syn på snattare och snatteri börjar förändras …

Detta är en i grund och botten dystopisk berättelse, men samtidigt, åtminstone bitvis, en mycket rolig bok – jag kom på mig själv med att skratta högt flera gånger när jag läste den.

Det är kul med satir.