VITTSJÖ. Häromdagen genomfördes ett möte med engagerade i och för www.vittsjobjarnum.nu Det konstaterades att det för närvarande är lite brist på nyhetsartiklar och att det kanske beror på att det verkligen inte händer så mycket så här års. Men i naturen är det nyheter för året mest varje dag nu..

Mästerrot	Kirskål

Man behöver bara öppna ytterdörren så är där sädesärlan med vippande stjärt på gräsmattan, anländ som sig bör den 8 april, datumflyttare som hon är. Rödhake och gärdsmyg har sjungit ett bra tag, och lövsångaren har just låtit höra sin veka stämma för första gången i år. Redan innan påskens väderbakslag kunde man se såväl nässelfjäril, som påfågelöga och citronfjäril fladdra omkring i solskenet. En nymornad och avmagrad igelkott syntes stulta fram mellan häckar och lövhögar på Vittsjö vång. Och i solgläntor i skogen har myrorna börjat sitt idoga arbete även på stackarnas utsidor. En och annan huggorm har också lockats fram de dagar då solen är framme.

I Vittsjö sockens allra nordligaste del mot smålandsgränsen, strax öster om Markaryds-vägen fann jag i början på veckan ett fint bestånd av mästerrot, och bladen har redan visat sig. 

Blad av mästerrot.

Mästerrot har fått sitt namn av att den förr i tiden ansågs vara en mästare i att bota allehanda sjukdomar både hos folk och fä. Den del man använde medicinskt av växten, var egentligen inte roten, utan de underjordiska fingertjocka utlöparna, som är det sätt växten sprider sig på och som rötterna växer ut ifrån. Mästerrot är en grov flockblommig växt och alltså släkt med de betydligt vanligare hundkex och kirskål. De vita blomställningarna hos mästerrot påminner om dessa båda släktingars. Dessutom, kirskål har blad som kan tyckas snarlika de hos mästerrot. Medan hundkex och kirskål sprider sig snabbt, är mästerrot en mindre "aggressiv" växt som utbreder sig långsamt.

Blad av kirskål

Mästerrot har troligen odlats sedan medeltiden i Sverige, och underjordiska delar användes alltså som ett universalmedel mot diverse besvär. Bland annat sades växten vara aptitretande och lindra vid katarr i bronkerna. Man åt också de späda gröna skotten. De doftar och smakar ungefär som selleri, och det är väl därför som man använt mästerrot till exempel som ostkrydda. Men det var också vanligt att man hade ett stånd mästerrot vid infarten till gården eller torpet för att man trodde det skulle hålla troll, knytt och oknytt eller till och med ”hin håle" själv borta från boplatsen. Och det är så man oftast finner mästerrot, i nära anslutning till bebyggelse på landsbygden, knappast i tätorter. Som helhet var alltså mästerrot en högt skattad växt förr i tiden, och bestånd av växten är väl värda att bevaras som kulturminnen.

Inventeringar har visat att mästerrot ännu har kvar många växtplatser i till Göinge angränsande delar av Halland och Småland. Det var därför förvånande att vid liknande inventering i Skåne, så hittades mästerrot bara på en enda plats i Göinge, nämligen i Gräsljunga, Visseltofta. Men den borde finnas på betydligt fler lokaler i våra trakter. Om du sett mästerrot eller blad som påminner om de på fotot ovan, tar jag tacksamt emot uppgifter om det på tel 070-664 02 26 eller Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.