Dagarna före Pingst för exakt 100 år sedan gick nästan alla de 3000 människorna på Seskareö och svalt. Ön, som ligger 2 mil sydväst om Haparanda, hade två sågverk och två butiker.

Öbor samlade inför upproret

Maten höll på att ta slut och bröd var ransonerat. Många öbor samlades i Folkets Hus i slutet av maj. Isen låg fortfarande runt ön. Landshövdingen hade sänt upp en vagnslast med potatis som till stor del var rutten. En av affärerna hade fått tvåtusen kilo kålrötter, av vilka bara en tredjedel gick att äta, resten var ruttna. Nu visste alla på mötet att en av bagarna hade stora lager av bröd. Det han inte kunde sälja mot ransoneringskort, skulle han sälja till Haparanda.

Bilden visar ransoneringskort ihopsatta till en kaffe kopp ”Nöd bryter lag” menade öborna.

Mötet bestämde att kollektivt genomföra en så kallad engångsransonering, det vill säga tvångsköp utan kort. Var och en fick lova köpa efter hur stor familjen var och varje familj skulle betala för sig. Omedelbart, klockan åtta på kvällen, avtågade hela mötet till Oskar Janssons bageri som var öppet då arbete var igång. 186 paket bröd köptes och Jansson förklarade sig nöjd med betalningen.
Samma kväll försökte många bryta sig in i det andra bageriet på ön, J.O. Eriksson, men misslyckades.

På Pingstaftonen samlades tvåhundra personer ännu en gång utanför Erikssons bageri. Denna gång lyckades man ta sig in, dörren bröts upp och 270 tvåkilospaket bröd till ett värde av 381 kronor tvångsköptes utan kuponger.
Dock fattades det cirka 29 kronor. Eriksson ringde polisen och gav en lista på sexton huvudansvariga för inbrottet. Ett drygt arbete väntade länsman när han anlände på Pingstdagen den 27 maj 1917.
Kan vi någonsin förstå, att för cirka två mansåldrar sedan måste man göra inbrott för att överleva?