Vittsjö. För att våra nyanlända flyktingar från andra länder ska etablera sig i Sverige behöver de kunna språket, få kännedom om vårt svenska samhälle och få sysselsättning. En ekumenisk resursgrupp bestående av företrädare för bl.a kommunen, Lions, Röda Korset och frivilliga startades 2013 för detta ändamål.

• På måndagar finns språkcafé på Vittsjö Bibliotek.
• Tisdagar är det svenskundervisning.
• Onsdagar språkcafé i Smyrnakyrkans lokaler.
• Torsdagar svenskundervisning på Trobeck och i Medborgarhuset träffas kvinnor, mödrar och barn för att få undervisning i samhällsorientering, trafik, sjukvård, skola/barnomsorg, jämställdhet mm.
• På fredagar är det språkcafé i församlingshemmet.

I Vittsjö finns migrationsverkets boende för familjer på Trobeck, ensamkommande pojkar finns på Majagården och på Veragården finns det både ensamkommande pojkar och flickor. På de två sistnämnda ställena finns frivilliga bl.a två pensionerade lärare, personal från Röda Korset m.fl som hjälper till med svenskan och läxläsning.

I onsdags gjorde undertecknad ett besök på Smyrnakyrkans språkcafé, som var fyllt med både flyktingar och svenskar.

Här möter jag en stor skara människor som flytt från krig, våld och terror. Många av dem har mist sina kära och försöker nu skapa sig ett nytt liv i ett nytt land. Här möts flera kulturer och religioner, som förhoppningsvis ska kunna införlivas i det svenska samhället. Pratglädjen var det inget fel på, det diskuterades, tränades svenska och fikades medan barnen lekte. Alla såg att jag var ny där, de log och hälsade i hand och många ville berätta sin historia för mig.

Amin, en konstnär från Afganistan berättar om sin flykt från hemlandet via båt till Turkiet, sedan till Grekland för att så småningom komma till Sverige. Här poserar han framför sin målning som skildrar den fasansfulla båtresan!

Göran Bergkvist hjälper Patricia och hennes barn Emmanuel och Elvira från Ghana med svenska språket.

Behöver någon något speciellt i klädväg eller till hemmet, kan de ta en kölapp. Sedan får två och två gå ner i källaren, där Gunilla Göransson och Christina Malmborg finns till hands. Lokalen var fylld med kläder, skor, husgeråd mm. fint upphängt eller lagda i hyllor efter storlek. Alla sakerna är skänkta, men trots myckenhet tar de gärna emot husgeråd, t-shirts, främst till män, herrskor och sandaler, leksaker och gardiner, helst mörka!

Gunilla hjälper Sana medan Nisha ser efter ett par skor som kan passa.

Väl uppe igen visar Sana mig pappret med svenska som hon håller på med. Kan vara bra, speciellt som hon väntar sitt första barn i juli. Många av kvinnorna pratade med mig, medan männen helst bara hälsade i hand.

Innan jag går, full av intryck och beundran över dessa frivilliga svenskar (behövs fler) som betyder så mycket för verksamheten, kommer Jailani, en journalist från Afganistan fram till mig. Hon berättar att hennes stora önskan är att få en cykel så hon kan lära sig cykla (tyvärr så finns ingen här). I Afganistan fick kvinnor inte cykla!

Vittsjöbor och andra – besök språkcaféet, drick en kopp kaffe och prata med de som är där! Det du kan ge med din närvaro får du tusenfalt igen! Skänk även saker som du inte behöver, för här behövs de!

Kommer osökt att tänka på Bosse Parneviks dikt:

Invandrarna

En kommer hit för att fly från nöden,
en kommer hit för att undgå döden.
En kom hit, av terror tvungen
en kom hit för att gifta sig med kungen.

Dom är tyskar, iranier, greker och turkar,
mest är dom snälla, andra är skurkar.
En del är ärliga, andra är skumma,
en del är genier, andra är dumma.

Mest är dom fredliga, andra vill slåss,
med andra ord, dom är som oss!
En del söker lugnet istället för bråket,
det enda vi svenskar kan bättre – är språket.
Det sägs att vi stammar från Adam och Eva,
som inte var svenskar – men ja må dom leva!