Att orientera på Island är väldigt annorlunda jämfört med att orientera i Sverige. Redan genom bilfönstret på väg från flygplatsen såg terrängen väldigt unik ut, allt var platt. Nästan för platt. Där växte oändligt många lupiner och småbuskar, och marken var ojämn av stenar. Väldigt många stenar. 

ICE-O meeting är Island största orienteringsevenemang och har arrangerats av den isländska orienteringsklubben Hekla sedan 2010. Årets tävling arrangerades runt omkring huvudstaden Reykjavik under den svenska midsommarhelgen. 

Tävlingshelgen startades på fredagskvällen med en sprint i ett relativt snabblöpt lavafältsområde. Dock har det varit en ovanligt regnig sommar på Island vilket gjorde att många av de små vattensamlingar och kärr som var med på kartan hade vuxit ihop till.

Med varierade färger på stenarna, kratrar och små vattensamlingar som hade blivit till mindre sjöar, åtnjöts första etappens orienteringssprint. mindre sjöar som löparna fick klafsa sig genom i den redan kyliga vinden. Denna stora mängd vatten gjorde dessutom kartan extra klurig att tolka eftersom storleken på vattensamlingarna inte gick att förlita sig på.

Torfinngänget som åkte på denna tuffa orienteringshelg bestod av skribenten själv (Camilla), Evelina och Simon. Jag och Evelina konkurrerade mot varandra i klassen ”Damer 21” medan Simon tävlade som ensam Torfinnare i ”Herrar 21”. Denna första etapps strid vann den lyckliga skribenten med hela 5 minuter och 33 sekunder före Evelina som blandade ihop de röda lavastenskullarna med varandra.

Ett svårt lavastensområde där riktningen betydde A och O och orienterarens orienteringsförmåga ifrågasattes gång på gång. Kontrollen till höger är en gömd kontroll i buskarna i lavastensområdet (som kan ses som kontroll 8 på kartan till vänster).

På lördagen kom den riktigt tuffa tävlingen. Om den erfarna svenska orienteraren trodde att hen kunde orientera efter alla dessa år så gav denna tävlingen hen en käftsmäll redan till första kontrollen. Med tider som var uppåt en kvart för långa till flera kontroller tog Evelina hem klubbsegern denna dag i D21 med 14 minuter och 29 sekunder, och hade därmed en stor ledning före mig inför sista etappen. Simon, som är klubbens nyaste medlem, hade bättre kilometertid än sina erfarna klubbmedlemmar. Anledningen till det var troligtvis inställningen inför tävlingen. Medan Simon tänkte ”det här kan bli klurigt” så tänkte de erfarna D21:orna ”detta verkar ju lätt”. Heh. Det fick vi tillbaka. Längre bort på etapps 2’s banan kom en annan sorts lavafältsområde än den vi hade sett på fredagen. Här var det stenar så långt ögat kunde nå. Och allt såg verkligen likadant ut. Det gällde att försöka hålla någon slags riktning för att förlita sig på att man kunde orientera med hjälp av kartan var näst intill omöjligt.

Den avgörande etapp 3 utspelades på ett tekniskt område med många stora klippiga backar, varifrån Reykjavik och havet bortom kunde beskådas från. Denna dag hade jag mer flyt med orienteringen medan det krånglade till sig desto mer för Evelina, som blev besegrad av mig med 20 minuter och 39 sekunder. Summa summarum vann den glada skribenten klubbkampen i D21 med 11 minuter och 42 sekunder och vi fick placeringarna 5 respektive 6 av totalt 12 deltagare. Simon som skötte sig desto bättre men hade hård konkurrens i sin klass H21 hamnade på plats 11 av 16.

Camilla (skribenten, till vänster) och Evelina (till höger) stämplar målkontrollen efter den sista etappen på ICE-O meeting 2017.

Nu till helgen är det dags för stafettävlingen ”Tjoget” i de småländska skogarna utanför Lessebo. Tillsammans med Hästvedas orienteringsklubb har Torfinn fått ihop ett stafettlag med hela 20 deltagare. Vi tävlar mot 75 andra lag. Enligt lagledaren från Hästveda kom deras lag på plats 15 år 1991 när Tjoget gick av stapeln i samma skogar som i år. Där har vi målet satt.
Önska oss lycka till!