VITTSJÖ. Visor i Vittsjö drog fullsatt Godsmagasin. Redan klockan 15 startade programmet och trubadurerna avlöste varandra till långt ut på kvällen. Malene Langborg, initiativtagare och ansvarig för ”Visor i Vittsjö” har anledning att känna sig nöjd med kvällen.

Hemmapubliken var tyvärr gles, men de många tillresta vägde upp publiksiffran. Flera av dessa var dessutom anslutna till föreningen ”Visans vänner” och därmed entusiaster för visaftnar.

Kvällens arrangemang var helt suveränt, samma gäller valet av artister. Programmet bjöd på stor variation, allt från enkla visor till underbar blues. Malene hade lockat artister från Danmark. FAZE´N´MIR är namnet på en duo som kommer från vårt grannland. Artisterna heter Mir Bredberg Weber och Henrik ’Faze’ Nybo.

Trevligt var att de före framförande berättade vad visan handlade om. Det kom att handla om skön blues framförd på såväl danska som engelska. En visa handlade bland annat om det ”sedel o myntlösa” samhället. Efter cirka en timmes underhållning blev det en kort paus.

Broms Friskusen var nästa duo som intog scenen. Dan Sigurdsson och Johan Eckman kommer från Bjärnum. De träffade Malene första gången av en ren slump på Bjärnums Konditori.

Deras musikstil präglas av lugn, enkel musik. En lite melankolisk stämning infann sig i lokalen då de framförde sina visor. Hela framförandet var allt igenom mycket vackert och stämningsfullt. Publiken noterade säkert att varje visa även hade ett tydligt budskap som var lätt att ta del av.

I pausen för byte till nästa artister pratade jag med Inger Aparicio och Sven Svensson från ”Visans vänner” i Malmö.

-Jag är imponerad över hur en liten by som Vittsjö lyckas arrangera en så fin visfestival som ikväll. Så många fina artister som finns på programmet, säger Inger. Hon berättar även att ”Visans vänner” i Malmö i år fyller 75 år. Visans vänner har spridit sig och finns idag i hela Norden, avslutar Inger.

Nästa par på scenen var Karl Heldal och Eva Simmons. De turades om att framföra sina visor. Karl som kommer från Norge framförde flera lugna visor. Bland annat en mycket vacker visa ”fri som fågeln”, som framfördes på norska.

Eva som kommer från Mölndal utanför Göteborg har till stor del själv skrivit sina visor. Hon framförde sina visor med en stor scenvana, lättsamt och naturligt. Dessutom med en underbar röst.

Inför framförandet av en visa frågade Eva publiken hur många som utanför musiklokalen just träffat en liten rödbrun terrier. Ett antal händer restes i luften. Hunden var Evas och hon berättade att den aldrig missar chansen att få lite uppmärksamhet. Naturligtvis kom hennes nästa framförande att handla om just en hund. En vacker visa som Eva framförde till eget gitarrackompanjemang. Eva fortsatte med ett antal mycket ”jordnära” och trevliga visor. En av hennes visor var faktiskt en hyllning till sin bastu. Självklart var melodin ”spetsad” med rytmer från Finland, basuns hemland. Man riktigt kände doften av en bastu i lokalen. Väldigt trevligt och lite ovanligt. Hon fortsatte med en Jämtländsk visa skriven av Allan Edwall. En för Edwall typisk, glad visa, skriven i ”tretakt”. Eva framförde visan på ett helt fantastiskt vis. Även Barbro Hörberg fanns på Evas repertoar. ”Ögon känsliga för grönt” var kanske ”höjdaren” så här långt. Såå vackert!

Karl Heidal fortsatte med ” på flykt”. Han berättade tänkvärt om den svåra situation som många människor på flykt från krigsdrabbade länder lever med idag. Karl framförde därefter en visa till alla dem som lever i denna svåra situation idag.

En gripande text framförd på ett mästerligt sätt. Karl har mycket stor erfarenhet och är mycket känd inte minst i sitt hemland Norge. En annan tänkvärd visa handlade om vårt nuvarande klimat. Visan kunde upplevas som moder jords rop på hjälp. I texten fanns bland annat orden ”vi lever i vårt glashus”. Återigen framförd av en visans ”mästare”. Mycket tänkvärda och aktuella texter i samtliga Karls visor.

Eva fortsatte på samma tema, naturen. Hur blir det till sist på vår jord. En filosofisk visa med ett tydligt budskap återigen framförd på ett mycket skickligt vis. Hon fortsatte med ytterligare en visa hon skrivit själv. Den handlade om funderingar kring livet. En både filosofisk och käck visa.

Även då Karl tog över fortsatte det filosofiska temat. Visan han framförde handlade om något så djupt som ”tankar runt alla konstiga tankar” som ibland snurrar runt i huvudet. Nästa visa som Karl framförde var en hyllning till våren. En vacker visa tänkt att lyfta oss alla efter en lång och mörk vinter. Nästa visa Karl framförde var en hyllning till de modiga. Ursprungligen skrev han den till sin dotter. -Ikväll vill jag även tillägna den till dig Malene, som skapat denna underbara kväll, berättade Karl.

Både Eva och Karl är helt klart mästare och kan genom sina visor och sin skicklighet på scenen fängsla en publik. Så skedde under den dryga timme publiken fick njuta av deras visor. Att dessutom den nedåtgående solen spred sina sista guldröda strålar i lokalen gjorde inte stämningen sämre.

Efter en kort paus intog Kristian Svensson scenen. Kristian fick av Aftonbladet epitetet ”von” efter ett framträdande i Malmö. Även Sydsvenska Dagbladet gav honom massor av rosor vid en tidigare recension. Med andra ord, nu var det upp till bevis! Kristian gjorde ingen i publiken besviken, han levde väl upp till de fina omdömen han har med i sitt bagage.

Vad sägs om en egen text till Cornelis Vreeswijks kända ”Brev från kolonien”. I Kristians version var det nu i stället ”Brev från äldreboendet”. Kristian har fått in alla de tokigheter vi tyvärr noterar drabbar de äldre på våra boende. Säkert hade Cornelis gett Kristian lovord för sitt budskap med texten. Helt suveränt, redan här gjorde Kristian klart vilken ”ordets mästare eller skald” han är. Jag noterade redan här med vilken pondus och självsäkerhet, därtill ”klockren” röst Kristian uppträder på scenen. Kristians nästa visa handlade om Skagen och havet därvid. Med sin kraftfulla röst, därtill suveränt gitarrspel tog det inte många minuter innan Kristian hade hela publiken i sin hand. Han fortsatte med att framföra ett flertal egenskrivna visor.
En som jag speciellt noterade anspelade på Vincent van Gogh. Kristian berättade i inledningen att det var en så kallad ”fri” översättning med en lite filosofisk ton. Poängen i visan var just färg. Färgens betydelse i olika sammanhang hade han lyckats få med på ett finurligt och ibland lite komiskt vis. Livets gång var rubriken på nästa visa. Kristian lovade att på två minuter och tjugotre sekunder beskriva vårt liv från barndom fram till slutet. Med ”glimten i ögat” från textförfattare fick vi uppleva denna resa i visan. Säkert noterade flera i publiken att mycket av det Kristian fått med i visan faktiskt stämmer. Han fortsatte med en visa han skrivit för och tillägnat sin farfar.
I nästa visa slog Kristian in på ett för många känt tema, -tillväxt. Visan var en mycket skickligt skriven text raljerande över tillväxtens betydelse. I visan, som gav en komisk blick på dagens behov av produktion, pengar och av tillväxt, beskrevs hur tokig vår värld ser ut idag. I visan blev slutorden i texten ”mer av allt”. Kristian berättade att han skrivit en fortsättning på en känd Taube-låt, ”Dansen på Sunnanö". I visan hade Kristian ”spelat fram” filmen från Taubes 1953. Naturligtvis fanns i Kristians ”fortsättningen” med alla nya problem vi upplever idag. Genom Kristians text blev vi varse att vi faktiskt flyttat oss fram i tiden 64 år. Världen och därmed Sunnanö ser på gott o ont lite annorlunda ut idag.

Det är bara att gratulera initiativtagare och ansvarig, Malene Langborg för hennes initiativ och allt det arbete hon lagt ner, och att allt gick så bra.

Glädjande för arrangörerna måste vara att även den långväga publiken genom reklam noterat arrangemanget. Som Marlene även vid tidigare reportage uttryckt, är det faktiskt upp till boende i Vittsjö att engagera sig, komma till de arrangemang ”entusiaster” försöker göra för bygden, Vittsjö. I annat fall tröttnar naturligtvis dessa entusiaster och bygden förlorar därmed dessa attraktioner, säger Marlene. Denna gång uppvägdes lågt Vittsjöbo- deltagande av att det var många långväga gäster i publiken.