VITTSJÖ. Granarna föll och solstrålarna sökte sig allt längre, under förutsättning att solsken råder! 
Året var omkring 1965 då Siw och Gustav Pettersson planterade två Blågranar vid sin nybyggda villa. Granarna växte till i all välgång i både höjd och bredd. Trädens överlevnad diskuterades och slutligen blev deras öde beseglat.

Ytterligare en gren faller till marken efter kapning av arboristens såg.

På förmiddagen började arboristernas motorsågar att höras i kvarteret. Med klätterskor och livbälte kappades gren efter gren upp till trädets halva höjd. Draglina förankrades ytterligare några meter uppåt.

Grantoppen är på fall och ingen återvändo finns!

Snart var klättraren uppe i lagom höjd för att kapa in riktskär i trädets fallriktning. Sen började själva fällskäret och draglinan började spännas. Lutningen av toppen började och snart var fallet fullbordat. Kvistningen av stammen mot toppen kunde påbörjas. En flistugg fanns på plats för grenarnas sista färd till ett flislager. Ytterligare träd i nära omgivning väntar på sitt fall!