Hästhult. För 50 år sedan var Sveriges landsbygd fortfarande befolkad av småbrukarfamiljer. Det var inte ovanligt med fem-tio barn i en familj. Andra världskrigets slut 1945 och industrialismens genombrott ledde till en häpnadsväckande och i historien enastående utveckling och framtidstro. Plötsligt fanns det ett alternativ till småjordbrukarnas sjudagars arbetsvecka 52 veckor om året nämligen industriarbetare åtta tim/dag under fem dagar i veckan. FRITID blev ett nytt begrepp. Visserligen var arbetet på småjordbruken ofta fysiskt ansträngande, men de nya möjligheterna till lek och idrott var ändå mycket lockande. Möjligen spelade dåtidens stjärnor en roll som idoler och förebilder, men jag tror leken och den lokala tävlingslusten var avgörande.

Samling i Hästhult
I Hästhult fanns på 1960 talet cirka 15 småjordbruk. I de tre ”centralt” belägna hushållen fanns 18 barn/ungdomar. Vi tillverkade tennisrack, bandyklubbor, hockeyklubbor och golfklubbor av massivträ, tunna brädor och trädstammar som vuxit och formats av naturen på ett lämpligt sätt. Vi övade ihärdigt genom att slå/sparka mot logportar och uthusgavlar.

Leif Svensson berättar om Hästhult AIK. Leif var även ledamot i den allra första styrelsen.

Vi ordnade sommarturneringar i badminton genom utslagsmatcher varenda vardagskväll en hel månad under sommaren. Några av byns ungdomar spelade redan organiserad seriefotboll i Vittsjö GIK eller Skånes Värsjö och ännu fler tävlande i orientering och skidåkning för Vittsjö OK. Eftersom ungdomar från närliggande byar redan då träffades regelbundet i Hästhult på sommaren för att träna fotboll och på vintern för att träna ishockey och möta andra byalag kändes det helt naturligt att bilda en egen idrottsklubb.

Hästhult Allmänna IdrottsKlubbs rockslagsmärke.

Hästhult AIK bildades i augusti månad 1967 och har sedan dess mer eller mindre framgångsrikt tävlat i skidor, fotboll, löpning, cykling, hockey-bockey och handboll. Mest framgångsrik har klubben utan tvekan varit i skidåkning, beträffande både bredd och topp. Lars-Erik ”Hästhultaren” Svensson har vunnit ett antal DM och dessutom varit bäste Skåning flera gånger i Vasaloppet. HAIK har en imponerande samling både kvinnliga och manliga åkare som fullföljt Vasaloppet och har genom åren haft många duktiga juniorer och seniorer på DMtävlingarna. Ett mycket uppskattat arrangemang var Kiempeloppet, ett tre mils lopp från Emmaljunga via Hästhult till Vittsjö, ett välkoordinerat samarbete mellan Emmaljunga GIK, HAIK och Vittsjö OK. En perfekt genomkörare i februari månad inför Vasaloppet.

Kärr blev en hockeyrink med belysning
Ishockeyn började med lokala fighter mot Boalt på dammarna där och mot Värsjö på Hårsjöns is. Genom att leda in en skogsbäck till ett litet kärr som vi dämde upp kunde vi skapa en säkrare isplan och därmed tog skridskoåkningen och ishockeyn fart på allvar i Hästhult. Nu samlades ungdomar från närliggande byar för aktivitet på isen så snart kylan kom. Det dröjde inte många år förrän ett antal föräldrar/skogsägare skänkte stockar som sågades till stolpar och plank på bröderna Svenssons sågverk och spikades ihop samt vitmålades.

Det är febril verksamhet med att montera plank till ishockeyrink på det för tillfället torrlagda kärret. Främst t h finns Leif Svensson och t v Bertil Olssons döttrar. (Foto: Lars Göran Persson 1967).

Det blev en prima hockeysarg på det före detta kärret som nu också planerats och grusbelagts. Genom Arne Persson på Grus & Makadam och elektrikern Tord Gustavsson från Vittsjö ordnades hängande elbelysning. Jag vet inte säkert, men jag tror att Hästhult är den minsta by i världen som haft en ishockeyrink med hängande belysning. Vi fick ju skotta ganska mycket snö för hand. Sten-Per Persson och hans söner byggde en snöröjningsmaskin och svetsade tillsammans med Kent Gunnarsson från Hårsjö ihop en fullt fungerande ismaskin.

Denna snöröjningsmaskin utförde ett bra jobb på ishockeybanan. Chassi med motor är från en Volkswagen. Rattvridare är Arne och Hasse Persson. OBS belysningen. (Foto: Lars Göran Persson 1969).

Med ismaskinen fick vi perfekt yta vid kyla. Den bestod av två medar från en gammal släde. Mellan medarna fanns en stor plåt där man eldade med ved. Över plåten fanns tre vattenfyllda oljefat och från ett tvärställt rör perforerat med en massa små hål sprutade varmvatten ner på isen.

Trasmatta blankade isen
Efter släpade en uttjänt trasmatta som gjorde isen absolut spegelblank. En perfekt konstruktion som fungerade felfritt i många år. Vi mötte oftast Värsjö, Emmaljunga eller Vittsjö och vi vann för det mesta, om jag minns rätt. Vi lyckades t.o.m. en gång besegra serielaget från Skånes Fagerhult med 2-1 hemma och spelade 5-5 mot Osby borta. Men resultatet var inte det viktigaste. Vi spelade visserligen alltid för att vinna, men det absolut viktigaste var vänskapsbanden som knöts. Både inom laget – vi hade kanske inte ens träffats utanför skolan annars, alla vi som var med från Hästhult, Hårsjö, Kvidala, Brunshult, Boalt, Furutorp, Lönsholma, Björkholm, Hästhagen o.s.v. men även kontakterna/respekten gentemot motståndarlagen. Det var det bestående resultatet. Vi var med i korp-hockeyn ibland i Tyringe, ibland i Osby och i Hässleholm så länge den existerade där. Då var HAIK:s två äldsta spelare båda över 50 år.

Fotboll på åkern
Vi tränade alltid fotboll på en åker i Hästhult på söndagsförmiddagarna klockan 10-12. Då kom i stort sett samma gäng som spelade hockey på vintern plus några tjejer som bildade ett av de första tjejlagen i Sverige. Underlaget räckte tyvärr inte till ett serielag, men de fyra systrarna Olsson hade senare en lång och fin karriär i Röke IF.

När vi bildat klubben spelade HAIK först sina hemmamatcher i Röke och senare i Vittsjö. Med tiden kom spelare från andra klubbar till HAIK och några yngre talanger gick till andra högre placerade klubbar. Vi spelade i två decennier i reservlagsserien (nuvarande div 7), oftast med ganska hög slutplacering i tabellen. Därför provade vi ett år i div 6, men det gick inte så bra. Vi hade alltid ett övertag konditionsmässigt när säsongen började, p.g.a. skidåkningen och ishockeyn på vintern, men de rent sportsliga resultaten i fotboll har väl ändå varit ungefär i nivå med förutsättningarna. Vi avslutade tävlingsverksamheten inom fotboll snyggt med serieseger i Bjärnums-korpen.

Vi var också med i Bjärnums-korpen i handboll i säsongen 1971-1972. Vi vann serien, med uteslöts året därpå eftersom vi inte var ett företagslag utan en idrottsklubb. Många medlemmar har förutom avklarat Vasalopp också sprungit Lidingöloppet, simmat i Vansbro samt cyklat Vätternrundan, dvs klarat ”En svensk klassiker”. Många har cyklat tävlings/motionslopp som Ringsjön runt, sprungit Vittsjön runt och andra lopp som stafetten Hamn till hamn mellan Höganäs och Helsingborg samt Stafettmaran från Simrishamn till Ystad, där HAIK hamnade på en meriterande 19:e plats bland över 200 startande lag.

Skolan blev klubblokal

Hårsjö tidigare skola är numera klubbstuga för Hästhult AIK.

År 1970 kunde klubben köpa Hårsjö nerlagda skola, vilket kom att få stor betydelse för bygden. Skolan har sedan dess varit en lokal träffpunkt för både HAIK och andra föreningar. Den är bland annat utgångspunkt för TRIM-marschen, en kombination av frågesport och promenad på fyra kilometer runt Hårsjön. De har pågått oavbrutet i över 40 år och anordnas varje torsdagskväll under försommartiden. I Hårsjön hålls också traditionsenligt en metartävling varje år.

Som alla med erfarenhet av ideell verksamhet vet, kräver all organiserad verksamhet en motsvarande arbetsinsats av ledare. Inom HAIK har det aldrig funnits några passiva ledare, utan de aktiva ungdomarna (nåja- vi var ungdomar när vi började) har alltid själva styrt och ställt med allting som gäller träning och tävling. Den absolut främsta pådrivande kraften under klubbens tre första och mest aktiva decennier har dock varit ordförande Bengt Svensson med starkt stöd av hustru Marianne. Efter hand har idrottsaspekten övertagits av en trivselskapande och sammanhållande faktor i bygden, och HAIK drivs nu vidare i den andan under ledarskap av Kenneth Aronsson, Lehult.