Ja, så var det dags igen för lite musikunderhållning och denna gång styrde vi kosan till Ystad. Ett sommarparadis med sol och värme men också med ond bråd död via Wallanderfilmerna. För mig så var de tredje gången gillt med detta pampiga musikevenemang. Ystad är en vackert bevarad stad, som i alla fall jag, njuter av att promenera i eller rättare sagt just nu lunka fram så sakteliga.

Ystads International Military TATTOO
Tillsammans med många flera musikintresserade människor så intog vi våra sittplatser, ordning och reda med bra hänvisningar, nu kan det börja och så håller vi tummarna för att det ska hålla uppe. En verkligen påläst konferencier var Cornelius Löfmark som hälsade oss välkomna till årets TATTOO och informerade oss om vad som komma skall under kvällen, bra jobbat, på ett trevligt och info rikt sätt. Han återkom mellan varje framträdande när kvällens musikgäster avlöste varandra.

Tattoo som egentligen betyder ett storslaget evenemang med militära musikkårer och det var det verkligen. I år så medverkade musikkårer från fem länder, allt från Zurich City polisband från Schweiz, med en tjej som blåste i en lång hornlur med bravur.

Lurblåsaren framförde också senare ett musikstycke med hjälp av en skedspelare med en fantastisk inlevelse blev det hela ljudligt.

Norska Gardesveteraners Drillkontigent som bestod av tre grupper, musik, signal och drill. Även USA var med på ett hörn, men som är stationerad i Tyskland, är ett mycket efterfrågat band och som idag går under namnet Unites States Air Forcec in Europé, som hade med sig en tjej som sjöng så de ekade mellan husen, helt fantastiskt utförande med svängig härlig musik.

Hemvärnets musikkår från Ystad som har hundra år på nacken och som startade denna Tattoo tradition framförde musik i taktfast marsch.

Hemvärnets musikkår Östergötland har varit med i ett sjuttiotal vaktparader genom åren samt medverkat vid högvaktsavlösningen vid Stockholms slott.

Scotland representerades av säckpipeblåsare, Royal Air Force Central Scotland Pipes & Drums som också hade med sig dansare och gruppen som sådan försöker bevara och uppmuntra säckpipans och trumtraditionerna fortlevene.

 Därutöver så framförde Ola Salo med en spännande kavalkad av hans största hits men också av andra välkända artister och som han framförde under en ljussprakande show. Det var en upplyftande afton med en finurlig ljussättning på scenen, på den duktiga kören vars namn är Kairos som backade upp Ola Salo och tillsammans var dom jättebra.

Som sig bör vid såna här tillställningar avslutades kvällen med nationalsången, till sist en trumpetare med säker hand blåste tapto från ett öppet fönster högst upp i kasernbyggnaden. De e nåt visst med sånhära musik tycker ja i alla fall. En kväll där många taktfasta musikstycken utfördes till belåtenhet anser jag och regnet kom på skam den sista kvarten i smått, tätt och blött bidde det.