ÄLGTIDER. Transport av det fällda storviltet kunde förr i tiden vålla problem. I dagens mekaniska och tekniska samhälle är det inga problem. Dagens fordon är delvis konstruerade att de nära på kan färdas över vattensänkta områden! I Småland var jag deltagare i en älgjakt för cirka 30 år sen. Marken var sank och kuperad. Hela jaktlaget fick med linor och band dra älgen cirka 400 meter i terrängen.

För nära 100 år sen (1924) användes det som stod till buds för transport.

Bilden med den skjutna älgtjuren är från 1924. Med häst och järnhjul på vagnen med en vanlig ”höstavagn” transporterades ”pinnatjuren” till lämplig plats för slakt. Sannolikt fick villebrådet hissas upp, under tak eller i det fria, i bästa fall med hjälp av taljor. På den tiden fanns inte ordet hygien med i talesättet. Tillgången på bakteriefria knivar var nog ganska minimal. Det som fanns tillgängligt på platsen användes.

Ett sådant byte med skovelhorn är en önskedröm.

Jag minns från mitt hem att en cyklande jägare kom och sålde älgkött, förpackat i en trälåda utan lock. Detta hände i början av 1940 talet. Försäljaren hade besman liggande bland köttet som vägdes upp till köparen. Handeln skedde utan avlämnande av kupong från ransoneringskort! Under krigstiden fanns det inte enbart ”svara grisar” utan också ”svarta älgar”.Beträffande hygienen var det inte bättre förr! I dag har renlighetsbestämmelserna urartat till överdrift.

Kanske var gårdagens råvara hälsosammare och nyttigare än dagens fabriksvaror preparerade med vitaminer, konserveringsmedel och andra nutida ingredienser. Då på den tiden blev inte människor sjuka av halvsurt kött. Kroppen hade då större motståndskraft än dagens känsliga kroppar.