VITTSJÖ. Just hemkommen efter en sådan där magisk promenad i skogen. Kylan biter inte så där härligt i kinderna men på näthinnan sitter alla vackra snöminnen kvar.

Det var inte alls meningen att promenaden med hundarna skulle bli till skogen idag men min lille buse Eddie tog saken i egna händer då han kom ur kopplet och sprang iväg, lycklig som en lärka, glatt skällande och yster som en häst på grönbete. Då han efter någon minut i frihet blev kopplad igen fortsatte jag på hans inslagna väg, ut i skogen vid Ubbalt.

Mötte en man med hundar som upplyste mig om att det näst intill var omöjligt att gå på stigen då snötunga grenar hängde djupt ner, men inte trodde jag att det var så mycket som det verkligen var. Det var som en snöig djungel, otroligt vackert men inte helt enkelt att ta sig fram. Bitvis fick jag krypa andra gånger fick vi gå ut vid sidan av stigen ut i skogen, hade jag inte varit bekant med rundan så hade jag näst intill kunnat gå vilse. Väldigt vackert, väldigt snöigt. Det är tvära kast i vårt väder.

Glad att promenaden gick dit den gick, och att jag hade möjlighet att ta lite bilder att minnas med!