EMMALJUNGA. Vid denna tid år 2008 invigdes torvmuseum i Emmaljunga. Orten har gamla anor från torvens tid. Redan 1902 invigdes Skandinaviens första torvskola just i Emmaljunga med 21 elever. Utvecklingen fortsatte från manuell torvskärning till mer industriell verksamhet. Torvströ till skötseln av kreatur hade brukats lång tid med torvkvarn som malde sönder tiltorna.

Så här såg det ut på ”tippen” då torvlängderna kom ut på träflak.

Visserligen har bränntorv använts sedan järnåldern men någon större energi gav det inte. Däremot användes denna torv som vidmakthållare av glöd under natten. På morgonen fanns glöd i ugnarna och påfyllnad kunde ske med ved.

Torvingenjör Aleph Anrep var ledare för torvindustrins uppbyggnad. Han hade inte svenskt påbrå men kom närmast från Ryssland. Där hade han startat både torvskola samt torvmaskin. Dessa kunskaper hade han nytta av då verksamheten startade i Emmaljunga. Hans framsteg inom torvindustrin blev så uppmärksammat i Ryssland att han erhöll guldmedalj från Tsaren.

Vid krigsutbrotten blev det delvis ransonering av ved. Då blev det åter aktuellt med torv och torvbrytning. Torvbrytning startade på många mossar. Så även i Emmaljunga där förödande brand uppstod 1918. Efter första världskrigets slut upphörde torvhanteringen. Men den tog fart igen vid andra världskrigets restriktioner. Sen upphörde denna hantering.

Elevatorn i torvgraven där den fylldes mossa som sen blev torv.

Under tiden torvindustrin utvecklades skedde samma förhållanden för Emmaljunga. Arbetarna på torvmossen behövde mat och därför uppstod flera matställen som serverade mat. De flesta anställda kom från trakten men arbetare längre bort behövde också logiplats. I flera hem inreddes någon eller några sängplatser. För att tillfredsställa arbetarnas alla behov kom ett större antal utvalda flickor från Malmö.
Sedan flera år tillbaka är det åter aktivitet på mossen. Nu är det torvmull till trädgårdsanläggningar som framställs och levereras runt om i Skandinavien.

Torvmaskinen behöver några justeringar innan start! T. v. kvarnen med tratt för torven, samt början till linbanan.

Medlemmar i Emmaljunga byalag beslutade efter en tids planering att bevara minnet som torvmetropol i Emmaljunga. En gammal torvmaskin återfanns på mossen. Denna rengjordes på plats vid Skolmossevägen (intill Q-Star) där den första torvgraven togs upp. Hela maskinen monterades på räls från mossen och maskinen är i sådant skick att den skulle kunna verka på riktigt. Några mindre justeringar är kanske nödvändiga men besökare kan i detalj följa torven från mossen via elevator upp till kvarnen. Någon linbana är inte monterad då stort utrymmen måste tas i anspråk. Minnesmärket är historiskt dokument då det visar uppsvinget för Emmaljunga för mer än 100 år sen. På plats finns informationsanslag om torvens historia i Emmaljunga. Utvecklingen fortsatte med olika företag i skilda branscher. Helt klart är att torven var första uppsvinget för Emmaljunga men att slå sig till ro nu är vanskligt. Sen en tid tillbaka är det Emmaljunga byggnadsförening i Folkets hus som kämpar på med olika aktiviteter för att hålla liv i byn samt skapa nya förutsättningar för hela byn. Före järnvägens ankomst till Emmaljunga 1892 blev orten humoristiskt kallad ”Ödeljunga”! Nya Emmaljunga lever och med många insatser kommer byn att leva kvar.