Vi har glädjen att välkomna Gunilla Karlsson, bibliotekarie på Bjärnums bibliotek som ny skribent på vittsjobjarnum.nu. Här följer ett boktips från Gunilla. (red anm)

Den franska författaren Leila Slimani har blivit mycket uppmärksammad för sin roman Vaggvisa. Inledningen på den här romanen är väldigt obehaglig. Den börjar med att två små barn mördas och det visar sig att det är familjens barnflicka som står bakom de brutala morden. Berättelsen rullas sedan upp baklänges.

Berättelsen kretsar kring Myriam och Paul som bor i ett välbärgat bostadsområde i Paris, samt deras barnflicka Louise. Både Myriam och Paul har sina karriärer att tänka på och de har svårt att acceptera att livet på många sätt förändras när man får barn. Myriam längtar tillbaka till sitt arbete som advokat och när hon blir erbjuden arbete så bestämmer de sig för att anställa en barnflicka. De letar länge innan de hittar en person som stämmer allra bäst med de önskemål de har. När de träffar Louise så är de säkra på att de har hittat den perfekta barnflickan.

En barnflicka som man släpper in i sitt hem för att hon ska ta ansvar för barnen, måste man kunna lita på, eller hur? Allt börjar bra. Louise är en fantastisk kvinna. Hon städar, lagar mat och sköter om barnen exemplariskt. Hon är pålitlig, tar hand om allt i hemmet och finns alltid till hands. Hon förändrar Myriams och Pauls hem till ett välorganiserat, lugnt och harmoniskt hem. Hon tar inte bara hand barnen utan även om föräldrarna. Barnen älskar henne.

Louise gör sig mer eller mindre oumbärlig och hon blir en självklar del av familjen. Men kanske kommer hon lite väl nära dem. Var grå gränsen mellan henne och parets privatliv? Under romanens gång uppfattar man att Louise förändras. Hon beter sig underligt, får utbrott och leker obehagliga lekar med barnen. Berättelsen glider sakta iväg mot den katastrof som vi redan känner till.

Som läsare får vi små inblickar i det liv som Louise lever när hon inte är på sitt arbete. Var hon bor, hur hon bor och vilket liv hon har levt. Man förstår att hon befinner sig i en väldigt utsatt situation och att hon lever ett liv långt ifrån det liv som Myriam och Paul lever. Men Myriam och Paul vet däremot ingenting om Louise. De bryr sig inte heller om att ta reda på, eller intressera sig, för henne eller hennes bakgrund.

Jag brukar ha väldigt svårt för att läsa böcker om mord och andra grymheter. Men trots att boken börjar så förfärligt, så är det något som driver mig att fortsätta. Morden på de två barnen blir en bakgrund till hela berättelsen om Myriam, Paul, Louise och det samhälle de lever i. Vi får vi syn på ett samhälle som handlar om livspussel, klass och orättvisor, människosyn och människovärde. Det är en psykologiskt intressant skildring om hur vi ser på våra medmänniskor och om att leva sida vid sida utan att veta något om varandra.