Boktips!

Ormen i Essex av Sarah Perry är en mustig, historisk roman som förflyttar oss till det viktorianska England. Den utspelar sig i London och Essex i slutet av 1800-talet och vi möter ett spännande persongalleri med starka karaktärer.

Huvudpersonen heter Cora Seaborn. Hon trivs inte rollen som viktoriansk societetsfru, hennes äktenskap är inte särskilt lyckligt och hennes man är inte snäll mot henne. När han dör så känner hon sig närmast lättad över hans bortgång. Enligt den tidens sociala konventioner borde Cora nu leva ett tillbakadraget liv i sorg eller gifta om sig. Inget av detta är lockande för Cora. Hon längtar efter friheten och hon tänker inte alls dra sig tillbaka.

Hon lämnar London och beger sig till Colchester, en liten by på landsbygden i Essex. Anledningen till att hon hamnar just, där beror på ett rykte om ett mystiskt sjöodjur som hemsöker byn. Invånarna i den lilla byn är vettskrämda och masshysteri och skräck sprider sig. Coras nyfikenhet och hennes stora intresse för biologi får henne att vilja undersöka om sjöormen kanske är en helt ny art, som ingen har upptäckt ännu. Nu hoppas hon få se det hemska vidundret.

Med sig på resan till Colchester har Cora sin son Francis som är en mycket speciell pojke, samt sin väninna Martha, som är socialistisk aktivist. I Colchester möter hon, bland många andra, kyrkoherden William Ransome. De blir väldigt nära vänner, träffas ofta och försöker tillsammans hitta svaret på gåtan om sjöormen. Men de tar sig an problemet utifrån helt olika perspektiv. De kommer från olika samhällsklasser och har olika livsåskådning, ideal och tro, vilket gör att de närmar sig problemet med sjöormen på olika sätt. Cora vill förklara och förstå fenomenet och William gör allt han kan för att hålla ordning på de upprörda och rädda invånarna. Deras två olika synsätt gestaltar hur vetenskap möter det oförklarliga och hur detta kan leda till oro och konflikter i byn.

I sitt arbete med att försöka lösa gåtan med sjöormen gör Cora och William starkt intryck på varandra. De dras till varandra även i andra sammanhang och vänskapen övergår efterhand till att omfatta ännu djupare känslor.

Romanen låter oss möta andra kvinnor än de tystade viktorianska kvinnorna och visar att det även i slutet på 1800-talet fanns kvinnor som var aktiva inom politik, feminism, social rättvisa och fackföreningar. Romanen belyser klasskillnader, kvinnors frigörelse och kampen mellan vetenskap och religion. Sjöormen blir också en symbol för de olika nya, främmande och okända företeelser vi möter och hur vi förhåller oss till dem.

Relationerna mellan romanens alla starka och egensinniga karaktärer griper tag i en och naturligtvis finns här också kärlek. Både lycklig och olycklig.