VITTSJÖ. Befintliga sittplatser blev snabbt upptagna vid kyrklunchen innan Eva och Sven Andréasson bjöd in till delikat sopplunch. Fler bord och fler stolar kom på plats innan ”handelsambassadör” och lanthandlare Jan Rosén började berätta om Lanthandels nostalgi på 1940/1950 talet. Efter psalmsång framförde Mats Lunnergård och Sam Larsson visan om landsvägen med anknytning till Edvard Persson.

Lanthandlare Jan Rosén med handlarpenna bak örat samt blomster.

Jan Rosén fortsatte på samma tema med blyertspenna bak örat, då han bott och idkat lanthandel vid en landsväg. Den intressanta nostalgin började redan vid fortsättningsskolan i Vittsjö. Jan Rosén hade inte stort intresse för den obligatoriska träslöjden. Han begärde och fick tillåtelse att prova på skolköket i stället. Dessutom var det enbart flickor i denna grupp! Naturligtvis kom Emmaljunga in i bilden som den mest åtråvärda platsen i landet. Byn som hade ”allt” från barnvagnar till flera butiker med rikligt sortiment. Var butiken stängd fanns alltid bakdörren öppen till långt fram på kvällningen. Hans påstående belystes med fakta då han via bild framhöll alla företag som verkade i byn från 1920 talet.

Populära krögarparet Eva och Sven Andréasson.

Lanthandlaren hade alltid ett rikligt sortiment till kundernas skilda behov. Där fanns allt från trätjära, kaffe, och bensin. Beträffande rakblad som täckmantel vållade detta allmän munterhet! Lika muntert blev det då tidigare ägare till Roséns lanthandel har ett tämligen vilt leverne. Med den nya ägaren blev det Ro sen! - Allt såldes i lösvikt där lådorna var långt åtskilda beträffande söt- och bittermandel, berättade Rosén.
Det mesta som inhandlades såldes i lös vikt, allt från smör till snus. Rosén visade prov på att han kunde tillverka hållbara strutar för snus! Utdelning blev det också av strutar till kyrkans arbetare, innehållande sötaktigt godis!

Några av kyrkans tjänare med sina (snus)strutar.

År 1946 konstaterades åter att Emmaljunga var självförsörjande. Tio år senare övertog Jan Rosén Roséns lanthandel i Emmaljunga. En lanthandlare på den tiden måste ha full kompetens på det mesta, sa Jan Rosén.

Dåtidens lanthandlare måste kunna allt. Han måste skära till glas i olika storlek, han måste kitta fönster i sina bågar. Emellanåt måste han ut med pennan bak örat, kontrollera oljenivån i bilar eller väga upp några kilo hösalt.

Trogna besökare som väntar på kaffetåren efter maten.

Roséns sålde penninglotter men hade inte tillstånd att ta emot stryktips. Det tillståndet hade en annan butik. Följden blev att Jan Rosén köpte detta företag. Stryktipset ingick i affären och då blev Roséns lanthandel bemäktigad att ta emot stryktips! Tiden fortsked allt för snabbt då stipulerad tid tog sin ända. Jan Rosén har ytterligare händelser att förtälja under sin tid som lanthandlare och ambassadör inom handel.
Samlingen avslutades med psalm och kort andakt.