VITTSJÖ. Tiden rinner bara iväg och ett år går ruskigt fort och idag så är det tid igen för den årliga julmarknaden på Vittsjö sjukhem för de boende men också för deras anhöriga. Vädret var ju inget vidare men allt kan man inte få, men det viktigaste var ju med. De boende med deras anhöriga som har en central plats på Vittsjö sjukhem.

Vittsjö fritidsgrupps barn kom åkandes med häst och vagn med Sigvard Gustavsson som van kusk. Barnen sjunger några kända sånger som hör till advent/jul som ”Nu tändas tusen juleljus, tänd ett ljus, räven raskar över isen, we wish u merry christmas” med flera. Härligt att få lyssna till barn som sjunger julsånger och som de äldre känner igen.

Några turer med häst och vagn blev det under fredagens eftermiddag, där de boende fick åka med. Många äldre i den åldern har nog åkt på flaket både i hölass eller i en släde dragen av en häst eller två. Blunda och lyssna, visst hör man bjällrorna bjällra.

Precis som hemma hos mig så vill jag i alla fall pynta lite vid trappen vid ingången till dörren, en liten tomte tittar fram med sina vättar små, mysigt och välkomnat.

En anhörig och tillika en för mig känd person vid namn Eva-Inga Vemmenby kom fram till mig, hon berättade att hennes man bodde här på hemmet. Det har varit tungt de senaste åren och nu var det dags att släppa taget, svårt men nödvändigt. Hon berättar vidare att Sten-Elvert börjar så smått komma in i de nya rutinerna, de går bättre för varje dag. Eva-Inga avslutar med att säga vilken tur att det fanns ett rum ledigt här i byn, det är inte alla som har den turen att få bo på hemorten.

Även i år så fick alla de som kom ett häfte med de olika aktiviteterna i, köa till popcornsvagnen, spunnet sockervadd, ta ett nummer på chokladhjulet, lotter eller varför inte en varmkorv med bröd.

Även för små tomtenissar så smakar varm glögg och pepparkakor alltid bra och i detta gråmulna väder så är det pricken över i et.

När Vittsjö sjukhem bjuder på en mysig fredags eftermiddag så lyser det upp i decembermörkret och vi tänder det första ljusen. Ett trevligt bemötande spelar en stor roll för de boende men också för de anhöriga.