Lucia är en högtid som firas den 13 december. Samtidigt firas namnet på högtidens huvudperson, Lucia. I Sverige markerar luciadagen tillsammans med advent inledningen på julfirandet.

Lucia är en av våra få högtider i de skandinavisk protestantiska länderna som är namngivet efter ett helgon: Sankta Lucia, skyddshelgonet för Syrakusa som dog på 300-talet. Namnet på ljushögtiden är en senare företeelse än själva firandet.

Enligt folktron var den 13 december en farlig natt eftersom man trodde att övernaturliga makter var i rörelse då. Man trodde även att djuren kunde tala under lucianatten. Alla julförberedelser skulle vara klara till luciadagen och det firade man med att äta och dricka lite extra. Även husdjuren fick extra foder. Under 1300-talet, då Europa hade den julianska kalenderräkningen, inföll luciadagen samtidigt som vintersolståndet på norra halvklotet.

Luciafirande och besläktade traditioner har genomgått en utveckling genom århundradena. På Sicilien, där helgonet Sankta Lucia föddes, finns en luciatradition där barnen lämnar över mat till helgonet samt till en "flygande åsna" som hjälper Lucia att ge presenter. Om barnen råkar se henne, kommer hon enligt sägnen att kasta aska i deras ögon, så att de tillfälligt blir blinda.

På lucianatten slaktades julgrisen och det festades natten lång. Under 1300-talet, då den julianska kalendern gällde i Sverige var lucianatten årets längsta natt. Då ansåg man att övernaturliga makter var ute och härjade och att det därför var bäst att hålla sig vaken.

Årets längsta natt var detsamma som midvinter. Vid den mörkaste tiden på året i det förkristna Norden, besvärjandes ljusets makter för att få ljuset att återvända. Det är från dessa föreställningar kopplade till ljus, mörker och årets gång, som den svenska ljushögtiden runt den 13 december ursprungligen härstammar.

Vintersolståndet var länge i folktron en farlig natt, då gårdsfolket gjorde bäst i att hålla sig inomhus, och helst inte gå och lägga sig (lussevaka). Vintersolståndet var alltså mörkrets natt, men också inledningen på julen.

Grisen skulle vara slaktad den 13 december och inte allt för mycket arbete skulle återstå innan jul. Under 1500- och 1600-talen inträffade vintersolståndet/ midvinter den 11 december. Genom förskjutningen vid införandet av den gregorianska kalendern blev lucianatten inte längre årets längsta natt utan vintersolståndet/ midvinter inträffar nu i stället 21 eller 22 december.

Men i folktron levde 13 december länge kvar som årets längsta natt, ”då man skulle hålla sig inomhus, stanna uppe och vaka, kanske (om man var ung) gå sång- och tiggarrundor i de kringliggande gårdarna”.

Källa: delar hämtade från Wikipedia.