VITTSJÖ. När tiden medger, om så skulle hända, finns Hjördis och Georg Gullstrand med eftermiddagsfika i trädgårdens lusthus. Makarna båda något över 90 år har sen 25 år tillbaka funnit sin oas. Trädgårdstäppan kan likna en oas med skuggiga träd framför en porlande vattenkälla. Göingebygden hägrade och det blev flytt från Malmö. Ett skogstorp på fyra hektar var i minsta laget. Fastigheten i Lilla Vittsjö med tio hektar skog lockade och det blev köp. 

Hjördis och Georg Gullstrand vid kaffebordet

I sin ungdom seglade Georg till sjös inom Nordiska farvatten och avancerade från mässpojke till jungman. Från gungande hav blev det lugnare jordmån med arbete på en torvmosse. Det mekaniska hägrade mer än det mossnära fast han intresserade sig för sin blivande hustru i jordnära verksamheten. Nästa anhalt blev på Överums bruk. Georg hade säkrat sin kvinna men det blev tid över till det mekaniska arbetet. 
Alla de sorters jordbruksmaskiner kom in för reparation och service, berättar Georg vid det dukade bordet.

Georg vid senaste förvärvet inom skogsnäringen.

Denna sysselsättning intresserade när det gällde service och andra sysslor inom det mekaniska. Detta intresse håller i sig även i Lilla Vittsjö. För en tid sen berättades om egenkonstruerad tippvagn.

Efter kortare anställning på Alnarp blev paret Gullstrand ägare till en cykelaffär i Malmö. Givetvis blev de arbete inom det intressanta men även cykelkedjor behövde sin genomgång!

Intresset drogs mot mer skogliga nejder och efter en kortare visit i Bjärnum nåddes slutmålet i Lilla Vittsjö.
Där fanns möjlighet att syssla med skogsbruk på de tio hektaren. Skogen behövde moderniseras med gallring och röjning för ett effektivt hanterande med bästa ekonomiska utbyte.
Traktor med linkran ingick snart i maskinella utrustningen. Efter hand blev det timmer och massaved till försäljning. Det som inte avyttrades användes till bränsle i den vedeldade villapannan. Den stora villan från början av 1900 talet, uppe på backen vid gamla landsvägen slukar upp emot 50m³ ved/säsong. Innevarande års förbrukning är redan staplad för slutlig torkning från den mesta av fukten.

Georg Gullstrand med vedförrådet för säsongens uppvärmning.

Stormen Gudrun blev övermäktig även för Georg. Där fick han hjälp med handhavande av det drabbade virket. Då stormen Per kom ett par år senare var det lindrigare åverkan på skogen och då lyckades Georg själv klara av allt arbete. Nästa problem med skogen var de omtalade små krypen som benämns Granbarkborre. Där föll flera angripna träd med hjälp av Georg och hans motorsåg. Dan efter detta virke hade hämtats fanns nytillskott av borrarna på andra träd.

Georg är beredd att ge sig ut i skogen utrustad med såg, hjälm och telefon!

Även om Georg har passerar 92 ådringarnas gräns står inte nymodigheter utanför porten. Innanför portarna finns en modern griplastare. Denna utrustning sparar in en del arbete både vid lastning och lossning. Men den ”gamla” linkranen kommer till användning för att med fjärrstyrning dra fram virket. Trots sina 92 år hanterar Georg motorsåg utrustad med hjälm och mobil telefon! Trots allt arbete i skogen finns det även full sysselsättning i och vid villans närhet. Där finns stora trädgårdslandet som förser Hjördis och Georg med årliga behovet av potatis. Naturligtvis finns det bra utrymme för andra köksnära grönsaker.

Här kan Hjördis och Georg tillbringa en stund med kaffekopp under lämpligt väder.

Där den gamla brunnen har funnits finns nu en liten damm (för dagen istäckt). Genom rörledning pumpas vattnet upp några meter och rinner porlande ner mellan stenarna. I lusthuset tillbringar paret Gullstrand tiden för eftermiddagsfika vid lämpligt väderlek, lyssnande på fågelkvitter och vattnets porlande. Allt är perfekt utom den av vildsvin uppbökade åkern.
Georg har på senare år fått ta hand om en del arbete inomhus sedan Hjördis drabbats av sjukdom. Främst är det yrsel som minskar aktiv rörlighet