Åter en bokrecension från Bjärnums bibliotikarie Gunilla Karlsson denna gång boken "Jag for ner till bror". 

BJÄRNUM. Den augustnominerade boken, Jag for ner till bror av Karin Smirnoff, utspelar sig i den norrländska glesbygden. Berättelsen kretsar kring Jana och hennes tvillingbror, som heter Bror. Brodern bor kvar på föräldragården i Smalånger. Han är alkoholiserad och Jana är rädd att han ska supa ihjäl sig om han inte får hjälp. Så hon bestämmer sig för att lämna Luleå och resa ner till sin bror för att stötta honom.

Den första person hon träffar när hon kommer till Smalånger är John. John är konstnär och när Jana får se hans stora målningar väcker det både oro och obehagskänslor hos henne vilket gör henne både förundrad och konfunderad. Ganska snart inleder Jana och John ett förhållande, men det blir ett stormigt och oroligt förhållande.

Så småningom får Jana jobb inom hemtjänsten och författaren ger en fin och realistisk beskrivning av jobbet i hemtjänsten. Det är många fina möten med de människor som behöver Janas omsorger. Men Jana träffar också människor som väcker gamla minnen till liv och som gör att hennes förflutna rullas upp och blottlägger en olustig och obehaglig familjehistoria. Jana blev som barn utsatt för övergrepp av sin far och som tonåring försökte hon döda honom för att få slut på övergreppen.

Hemligheterna är många, alla ljuger för att inte sanningen ska komma fram och frågetecknen hopar sig. Vem är egentligen Maria som under sin livstid verkar ha haft en viktig roll i många smalångerbors liv. Alla verkar ha haft någon form av relation till henne. Hon var älskad men hon var också hatad. Vem är det som är far till Marias barn och vem var det egentligen som dödade henne? Det finns också många frågetecken kring det barn som Jana födde som tonåring. Vem är det som är far till det barnet och varför blev barnet bortadopterat mot Janas vilja?

Det är en samling udda och märkliga människor som skildras i den här berättelsen och emellanåt blir jag lite obekväm med att allt detta udda och märkliga ska samlas i en liten by i glesbygden. Att skildra landsbygden som något exotiskt och annorlunda och befolkat av märkliga människor är inte alltid så schysst, tycker jag. Men den här boken gjorde faktiskt ett mycket starkt intryck på mig. Det är mycket elände i berättelsen. Det handlar om mord och död, incest, våldtäkt och mänskligt förfall och emellanåt undrar man hur mycket ondska det kan finnas i en och samma familj, i ett och samma samhälle. Men ändå så njuter jag av det rytmiska, nästan poetiska språket. Den lite råa och distanserade berättartekniken ger ibland uttryck för en viss humor. Förutom punkt finns det inga skiljetecken i boken. Namnen skrivs med små bokstäver och för- och efternamn skrivs ihop precis som de låter när man säger dem: eskilbrännström och allanberg. Språket flyter fram, bär läsaren genom berättelsen och man följer med för att få svar på de många frågorna och för att komma människorna in på livet. Språket är emellanåt rått och kargt men också väldigt ömsint och vackert.