Långfredagen - en liten reflektion om förr och nu

Först vill jag nämna att detta är mina helt egna tankar och söker ni vetenskapligt underlag med mera så har ni hamnat fel. Jag är född 1952 och under min uppväxttid var långfredagen verkligen en lååång dag! Helt plötsligt skulle alla vara uppklädda och stillsamma, att leka med någon kompis var inte att tänka på, att leka överhuvudtaget var inte heller någon realitet! Utbudet på radion, och senare på tv'n, hörde till det mörka och mollstämda. Inget 'Kapten Bäckdahls skafferi med de lite läskiga Humle och Dumle fick sändas under en långfredag...

Långfredagen är ju en gammal kristen tradition och uppmärksammas till minne av Jesu korsfästelse och död på Golgata för nu mer än 2000 år sedan. Under den här tiden, ända fram till 1969, hade kyrkan fortfarande sådan makt över både regering och det svenska folket så det var bestämt att under långfredagen så var det förbjudet med nöjen.

Saxat ur Wikipedia: "Fram till 1969 fanns ett förbud mot offentliga nöjesetablissemang att hålla öppet, nöjesförbudet. På långfredagen var affärer, restauranger och danslokaler därför stängda. I och med detta präglades dagen av stillhet. Allmän frid skulle råda och traditionen var att man skulle undvika onödiga aktiviteter och måltiderna bestod av enkel mat. Inte minst för barnen, som inte fick leka, kunde dagen upplevas som ovanligt lång och tråkig."

Idag låter det fantastiskt att det svenska folket ända fram tills 1969 rättade sig efter kyrkans påbud. Det räcker bra att läsa gamla kyrkböcker eller husförhör för att se prästernas makt. "födsel 5 månader efter vigsel" eller det mycket vanliga "född utanför äktenskapet" och "fader okänd (även om prästen mycket väl visste vem som var fader)" var olika sätt för prästen att visa att otukt hade skett.

Idag så är det tack och lov inte som tidigare så idag kunde vi åka på samlarmarknad i Glimåkra!

Våra skribenter Kristina Blomberg och Johnny Karlsson från Emmaljunga var några av försäljarna i Glimåkra.