Kolmården bjöd på vassa berg under årets O-ringen
KOLMÅRDEN. Med dryga tjugoentusen entusiastiska orienteringslöpare bjöd Kolmårdens branta och krävande berg på en spännande, om än tuff, orienteringsvecka. Världseliten var på plats och gav publiken fina lopp att följa samtidigt som solen lös med sin stekande närvaro. OK Torfinn representerades av sex styckena flitiga löpare, varav hälften av dessa fick uppleva hela veckan och kämpade sig därmed genom alla fem etapperna med endast en vilodag emellan. Bäst gick det för Lennart Erfors som sprang hem nionde platsen av etthundra fullföljande löpare i klassen H65K.
Arenan full med löpare o publik under sista etappen av årets O-ringen. Den mest kuperade etappen av dem alla
O-ringen arrangeras på olika platser i landet under vecka 30 varje år. I år började första etappen på måndagen och avslutades på lördagen. För den som inte hade gått på semester än passade det därför utmärkt att åka upp och springa den femte och avslutande etappen. På uppvägen läser vi att den sista etappen ska vara den mest kuperade och krävande av veckans etapper. Heh. Omplanering av tänkt längd på tävlingsbana fick göras. Skribenten själv valde efter en stunds funderande banan ”Svår 5,0 km” istället för den tänkta 7,5 kilometraren. Efter en varm busstur och 1,5 km lika varm promenad ut på tävlingsarenan, 2,5 km till start och sedan totalt 6 km kontroll-letande, var jag rätt mör i kroppen. Fördelen med att endast springa en etapp och dessutom vara anmäld i en motionsklass (dvs inte i tävlingsklass), är att tävlingsnerverna håller sig extra lugna och tillåter bland annat små omvägar på banan för att få i sig några extra klunkar vatten.
Stekande arena där det gällde att ta vara på all skugga , både den naturliga o den egenskapade. På den övre bilden syns Lisa Nislsson som gör sig redo för att gå till start o new till höger syns Simon Preuzt på upploppet.
sa Nilsson som gör sig Skribenten själv kom på plats 121 av 197 i klassen ”Etappstart Svår 5,0”. Simon Preutz som valde den längre svåra banan fick kämpa mot en del riktningsmotgångar och landade slutligen på plats 70 av 110 startande i klassen ” ”Etappstart Svår 7,5”. Lisa Nilsson tog det säkra före det osäkra och valde klassen ”Etappstart Medelsvår 3,3” där hon tog sig i mål efter både kontrolletande och blåbärsplockande, på plats 152 av 164 startande. Sen har vi de där tre superflitiga veckolöparna som tappert tog sig genom alla etapperna, dessutom med emellanåt riktigt finfina resultat. Totalt slutade Karin Lexell på bronspallen i klassen D80, Bengt Edvardsson hamnade på 11:e plats i H85 och Lennart Erfors tog hem 9:e platsen i klassen H65 Kort av 100 fullföljande löpare.
Nedan lyder en intervju med Lennart om hur upplandningen gick till inför veckan samt hur det gick ute i skogen på tävlingsbanorna:
Lennart Erfors firar sin fina placering med vin o räkor på en balkong i Stockholms skärgkård.
Körde du med någon speciell uppladdningsstrategi inför O-ringenveckan?
Jag har dragit ner på träningslängderna och kör numera en runda på ca 5 km. Sen var 3-Kvällars på Ravlunda en bra uppladdning.
Du kom på plats 9 av 100 fullföljande i H65K. Är du nöjd med din prestation?
Jag är mycket nöjd med nionde platsen men inte nöjd med att jag bommade 3 minuter både på etapp 4 och etapp 5. Som tur var så kunde jag behålla min nionde plats.
Var det någon etapp som var extra rolig att springa?
Tredje etappen var min bästa, då var jag bara 1 minut och 38 sekunder från etappsegern.
Vissa dagar var temperaturen uppe på närmare 30 grader. Tyckte du att värmen påverkade dig under loppen?
Det var varmt men jag brukar inte vara besvärad av det, i skogen springer man ju i skugga för det mesta.
Hur firade du din fina placering i lördagskväll? Vi firade med räkor och vin på balkongen i Bammarboda i Stockholms skärgård.