Bjärnum. Sommarakademins tredje kursdag var förlagd till museet i Bjärnum. Bertil Helgesson var förmiddagens föreläsare. Han valde ämnet ”Välfärd och kontinentala kontakter- centrala Skåne vid mitten av järnåldern”. Hans föreläsning höll sig främst om mellersta Skåne med utvikningar skedde till nordliga Sösdala och Tormestorp.

Inledningen höll sig vid och i Romarriket som utvidgades till ett slavsamhälle. Sen detta rike blivit för stort föll det samman. Då, på 400 talet började utvandringen till både England och Afrika och öster ifrån kom invandrare till gamla Romarriket. Under tiden levde resterna av det stora riket även som sjörövare.

Bertil Helgesson som berättade om Romarriket

Troligen sannolikt kom även dessa rövare till Sverige där romerska fynd har hittats vid både Sösdala och Tormestorp. I Sösdala har hittats fynd från medeltiden i form av utrustning till hästar. Dessa fynd gjordes i en grusås som tidigare massakrerats vid vägarbete. Även i Fulltofta har hittats liknande fynd bland annat en grimma för häst med silver- och bronsinlägg.

Vid Tormestorp fanns svärd med tillbehör och annan krigsutrustning. Liknande fynd har gjorts vid Sjörröd där krigsutrustning för tolv soldater fanns. Några andra fynd gjordes med silverinlägg till hästens utrustning. Vid Göingeholm fanns smycken av bärnsten som en gång funnits vid Östersjöns strand mot Polen. Bland andra fynd visades en unik guldörn med kedjor.

Beträffande skeppssättning kan det mycket väl vara en urnlund med gravar från flera generationer. I Skåne finns över 200 fyndplatser men alla är ännu inte inventerade.

Claes Ruderstam läste i inledningen av sitt anförande: Julevangeliet. Han fortsatte med Vittsjö borg som blev Snapphaneborgen och åter Vittsjö borg. Han fortsatte med skrönan om draken som färdades mellan Vittsjö borg och Skeinge borg. I och med Claes är bosatt vid Snapphanevägen ansåg han sig som borgfogden över Vittsjö borg.. Några övernaturliga ting hade han inte observerat, inte ens under Juldagensnatt!

Claes Ruderstam som besökte julottor...

Vidare förtäljde han traditionen att besöka Julottor i kyrkor. Han har under åren besökt 59 julottor i 27 kyrkor. Bilder visades på några av hans ”julottekyrkor”. Vidare efterlyste han synintryck om någon sett eller hört om de skrönor som föredrogs.

Guno Haskå presenterade gamla Skånska glasbruk åren 1691-1762. Främst höll sig föreläsaren till Håkanstorp glasbruk vid Perstorp. För att få fram faktisk redogörelse över verksamheten hade han läst samtliga protokoll och gamla handlingar över företaget. Utgivna trycka källor gav inte så stor fakta om verksamheten. Därför har utgrävningar skett i syfte att finna de gamla glasugnarna.

Guno Haskå visar litteratur om glasbruk.

Företaget inhandlade område efter område med bokskog. Detta träslag behövdes för framställning av pottaska till glasbrukets verksamhet. År 1715 började tillverkningen av fönsterglas. Problemet var att ingen kunde utföra gravyr på finare glas och därför importerades gravörer från Tyskland. Samtliga dessa graverade alster har stämpel angivande blåsare eller gravör. 1759 brann gamla glasbruket ner.

En flaska från Skånska ättiksfabriken i Perstorp.

År 1914 uppfördes Skånska Ättiksfabriken och tillverkningen började med flaskor för ättikssyra. Flera mindre glasbruk har funnits lite varstans i Sverige