Röke Sockengille. Gammaldags allemansrätt serverades i Röke sockenstuga här om kvällen. Rätten var antagna namnet Bottegröt och var alldaglig rätt i forna tider i Skåne. Några år tillbaka provades rätten hos sockengillet men brist på råvaran var orsaken till uppehåll.

Märta Brink har just serverat en portion bottegröt.

Nu var det tid igen att servera rätten till de nära 60 besökarna i den gamla villan med viss anknytning till lanthandel. I köket var det Märta Brink som portionerade ut rätten bestående av gråbönor och kokt potatis. Givetvis skall det finnas kokt fläsk med senap samt ”drickablanning” (svagdricka med mjölk). Faktum är att bottegröten smakade betydligt bättre än synintryckets anblick! Den hemmagjorda senapen var absolut den mest tilltalande på serveringsbordet.

Även vid detta bord käkas det bottegröt och fläsk.

För att få den rätta smaken i munnen var det en fördel att blunda vid intaget! Visst smakade rätten då några vände åter till köket för påfyllning. Heder åt Röke sockengille som åter tagit fram den gamla alldagliga rätten.

Kanske diskuteras det annat ämne än bottegröt?

Andra avdelningen vid sammankomsten var helt Helene Nilssons information om linolja, dess för- och nackdelar. Hennes företag, Enetorps färg i Färingtofta centrum har specialiserat sig på linolja och dess användning på nytt och gammalt trävirke. I huvudsak var det kokt eller rå linolja som var mest aktuellt. I vissa lägen var det ena varan som lämpade sig bäst och i andra fall var det den andra sorten beroende om det var gammalt trä eller nytt sådant.

Helene Nilsson behövde en liten paus under sin sakkunniga information.

Linolja är ett kulturarv som är värt att bevara med alla dess fördelar framför dagens färdiga färger med inblandning av olika substanser. Vissa inblandningar är förbjudna i dag men linoljan innehåller de naturliga ämnen utan inblandning. Ständig forskning pågår inom linoljans användningsområde. Yrkesmän testar olika material för att få fram både hållbart och mer naturligt material.