VITTSJÖ. Som tidigare 'norrlänning' så var makrill en nästan oätlig fisk. Transporterna från västkusten tog alldeles för lång tid och vår 'färska' makrill var inte så färsk och nyfångad längre. När vi flyttat ner hit till Vittsjö var det dags att upptäcka makrillen! Rykande färsk ska den vara och om man håller i den stjärten så ska den inte krokna utan vara helt rak och stel.Jag brukar be fiskhandlaren att filea den så att jag slipper ha makrillrens i soptunnan, det luktat inte så gott efter några dagar...

Här ser man att stickebenen är utskurna samt att man får en uppfattning om mängden av kryddning.

För bästa ätupplevelse så ska 'stickebenen skäras ut, det görs enkelt med en vass kniv, det är bara att skära på båda sidor om benraden, skär inte igenom skinnet utan bara fram till skinnet. När det är gjort så pillrar man loss den översta delen från skinnet och sen är det bara att lyfta ut resten. En fördel med detta är att man samtidigt får bort det mesta av det bruna köttet som kan smaka lite tranaktigt. Själv kryddar jag alltid makrillen med rosépeppar som jag krossar tillsammans med havssalt i en mortel. Sen är det bara att strö över ganska rikligt av salt- och kryddblandningen. Rosépepparen har en lätt syrlig smak som passar utmärkt till den feta och smakrika fisken. Stek köttsidan cirka en minut och vänd sedan fisken och stek skinnsidan i ett par minuter, tänk på att vara snabb med stekspaden och trycka till på köttsidan direkt efter vändning eftersom skinnet drar ihop sig och då blir den inte längre en platt filé...

Traditionellt serveras makrillen med stuvad spenat och kokt potatis.