Apropos att "Alla älskar skånska".

När vi anlände till Vittsjö och innan vår planerade verksamhet kunde starta, så gästjobbade jag på Vittsjös mysiga kommunalkontor. Där mötte jag vittsjöbor från andra sidan sjön och de som kom från de mer avsides byarna. Jag förväntades svara på frågor eller konversera. Det var alltför ofta jag inte "hajade ett skit".

Mina systrar, tre stycken, gästar mig gärna. Förra sommaren var min yngsta syster med man på väg till mig via Landskrona och Hven. Syrran ringde och anmälde sin ankomst, samtidigt som hon uttalade sin beundran för naturen och charmen på ön mellan Danmark och Sverige. Problemet var bara att inte heller hon "hajat" ett dugg vad venborna sagt. Se där - ännu en "fjollträskbo", som förirrat sig utanför tullarna och sitt språkområde.

Därtill minns jag, apropos Norrland, att i min ungdom påstod vi att Lappland började vid Haga Norra och att "bystan" började vid Kungens kurva. Skillnaden mellan Lappland och "bystan" i det här sammanhanget var bara väderstrecken. Med andra ord - "det var skit samma".

Det här är "fjollträsket" i en mycket diminutiv beskrivning när rubriken kan vara språkförbistring och kulturkrockar.

Vi möter kulturkrockarna då vi "förirrar" oss utanför våra grunddomäner. När min familj och jag landade i Vittsjö en tidig morgon i början av augusti möttes vi av en välkomnande och vänlig kommunalkamrer, som klockan sju på morgonen medförde en kaffekorg till ett tomt hus och tre hungriga och känslomässigt vilsekomna stockholmare - som just flyttat från "Sta´n". Mycket tack vare John-Åke fann vi oss snabbt tillrätta i den här vackra delen av Sveriges sydligaste landsända. Det var en chockupplevelse för en storstadsbo i förskingringen att det fanns så förstående medmänniskor.

Jag tycker faktiskt att göingskan, om jag nu skall gradera, är betydligt mer finstämd än det man åstadkommer i Malmö och Abbekås. Den skånskan går inte att älska.

Göingskan blir därigenom nästintill vacker.

Lägg därtill att jag bälgat en och annan öl jämte andra drycker med göingarna genom åren och känt mig hemma och tillfreds. Snapphanarna framstår faktiskt som helt civiliserade numera.

Nu vet du var jag hör hemma. Fortfarande lite vilsen men absolut välplanterad.

Top