EMMALJUNGA. Förra året fick jag några knölar av en god vän som hade dem i överflöd. Det var jordärtskocksknölar som vi, Johnny och jag, petade ner i jorden i vårt land. Vi hade aldrig ätit det förut, så om det var gott visste jag inte. När jag tog reda på lite mer om denna grönsak, så kom den från Nord-Amerika och hade odlats där långt före européernas ankomst dit. De kallades för solrötter. År 1640 kom jordärtskockan till Sverige och finns här än i dag.

Våra nyskördade jordärtskockor

Ett uttryck på engelska ” the hungry gap” eller på svenska, de månader som få saker finns att skörda och det är risk för att man får gå hungrig. Men här finns de! En användbar grönsak som under vintern bidat sin tid för att få bli uppgrävd på vårkanten. Jordärtskockan är rik på stärkelserika kolhydrater. Smakar som en korsning mellan rädisa och kronärtskocka. Den kan användas som ersättning för potatis, men också ätas råa (krispiga) eller till grytor, gratänger, ugnsrostade, till soppa, mos eller varför inte picklade! (”Fisvarning” kan dock utfärdas!)

Lär vara lättodlade och sprider sig gärna. Därför är de lätta att dela med sig av.