Boktips!

Detta är en sprillans ny fackbok som man har svårt lägga ifrån sig när man väl har öppnat den – en sorts dagbok författad av veterinären Lina Gustafsson.

Lina är nyanställd som veterinär på Livsmedelsverket och placerad på ett större slakteri, någonstans i vårt avlånga land.

”Vad fick dig att söka dig hit?”, frågar kollegan Anders. 

Lina svarar att hon alltid har velat jobba med djurskydd och när hon ändå skulle flytta tyckte hon att det kunde vara lämpligt att byta jobb.

Här reagerar jag en smula – att arbeta på ett ställe där grisar slaktas på löpande band och påstå att man valt att göra det för att skydda djur, är väl ungefär som det skulle vara att tjänstgöra som lägervakt i något av nazisternas koncentrationsläger och påstå att man gör det för att skydda människor – eller?

Nåja, jämförelsen är kanske inte helt rättvis – och inte heller alldeles relevant.

En annan sak jag undrar över är varför Lina Gustafsson redan från sin allra första stund på det nya jobbet börjar skriva ner sina iakttagelser.

Varför gör man en sådan sak – vad är man ute efter?

Den frågan får man aldrig något svar på – men efter att ha läst detta ”självbiografiska reportage” inser jag att det viktiga faktiskt inte är varför hon gör sina anteckningar – utan att hon gör det.
För detta är en angelägen bok – en sansad och personligt redogörelse, utan vare sig politiska eller polemiska övertoner, för hur det går till på svenska slakterier – hur slaktoffer hanteras och hur inblandad personal tänker och resonerar kring sin blodiga hantering.

En ögonöppnare, helt enkelt!

En grej i boken är förresten att Lina Gustafsson genomgående talar om grisarnas ”ansikten” – inte om deras ”trynen”.

Är det ett medvetet ”litterärt grepp”, för att försöka få de arma djuren att framstå som mera mänskliga – och därmed mera ömkansvärda?
Eller har grisar – och för den delen även andra djur – verkligen ”ansikten”?

I vilket fall som helst håller Lina Gustafsson ut på sin rätt utsatta veterinärsposition i nästan 90 dagar innan hon, med blandade känslor, tackar för sig.

”Det känns som ett svek mot djuren att delta i den här karusellen, men också som ett svek att lämna.”
För grisarna fortsätter lidandet.

(Den läsare som får blodad tand och vill sätta sig närmare in i sådant som djurskydd och djurvälfärd hittar en intressant ”läslista” i slutet av boken.)