EMMALJUNGA. Höstarna ger mig alltid tankar om vad som gjort livet värt att leva under det år som gått.

Kanske har man ett facit som kunde ha fyllts med betydligt mer om inte den frivilliga karantänen lagt sordin. Men denna höst, mer än någon på flera år, ser jag egoistiskt fram emot med tillförsikt och hopp. Allt kan egentligen bara bli bättre för alla och denna höst får gärna bli startgropar för en skön tid inför jul och ett nytt år.

Läste just dikten ”Höstvisa" av Erna Tauro och Tove Jansson den gav mej ståpäls över hela kroppen.

Höstvisa.
“Skynda dig älska, dagarna mörkna minut för minut. Tänd våra ljus, det är nära till natten, snart är den blommande sommaren slut”

Detta är bara refrängen när någon sjunger eller läser dikten. Dikten som i sin helhet är helt underbar, är insjungen av många konstellationer.

Tittade just ut genom fönstret där satt en ensam fågel med huvudet under ena vingen, men vips blev han mat åt grannens katt, mitt framför mina något sorgsna ögon.
Utan tvekan livets gång, årstider går och kommer med både glädje och sorg.

Bilden i inledningen har prisats flera gånger.