Musikteaterskolan; Juliette est mort
En ung kvinna i röd klänning uppenbarar sig vid flera tillfällen på scenen men hennes roll tycks oklar. Hon finns vid Amelies café där hon lyssnar på skvallret, hon finns i bakgrunden när Franks äldsta dotter möter sin pojkvän, hon tycks vara en viskande ängel när Franks yngsta dotter känner oro och så finns hon i bakgrunden som ett samvete? för Frank då han träffar Marie, en sommargäst som han blir förälskad i. Men vem är hon? Först när dödshoppet sker så förstår vi vem hon är. Det är Juliette som hela tiden funnits i bybornas tankar och undermedvetna.
Dramaturgin är bländande. Juliettes hopp sker i ultrarapid och när Frank ser sin fru livlöst liggande på gatstenarna vid fontänen, hörs stön i min bänkrad; "Nej!". Frank försöker ge henne livet åter men det är omöjligt. Juliette är död! Ida Fransson och Susanna Utterborn sjunger "Ta mig in i drömmens land" ur Aida med stor inlevelse och dramatiska uttryck.
Föreställningen i Kulturhuset blev så "mycket större" än när jag först såg den på genrepet. Det fanns nu naturligtvis bättre möjligheter att "ta ut dansstegen" men det var inte bara den större scenen som var
behållningen. Jag fick upplevelsen att berättarna ännu bättre knöt ihop handlingen, att inlevelsen hos artisterna kom ännu mera till sin rätt och så var ju samspelet med publiken ännu mera uttalat.Många sångnummer var nu ännu bättre; "Äntligen på väg" där ensemblen med bl.a. Linda Pavlu Wold, Lina Jörgensen och Maria Johansson sjunger i en fantasifull bil byggd av kuber vilka sedan återanvänds i koreografin på många sätt, vidare "Dansa, dansa" ur Zorro, sjungen av Petter Blomqvist, "Rör mig inte" ur Young Frankenstein med Ann-Sofie Othén samt "Din framtid" ur The Life med sång av Zandra Petersson.
Publiken gav ovationsartade applåder och stampade i golvet; de fick sin belöning med ett extranummer av Linn Djurhed och Marlene Garcia Toro. De rev ner barriärerna mellan zigenare, stadsbor och bybor genom att sjunga "Var dig själv".
Efter föreställningen mötte flera av artisterna publiken i kapprummet utanför Röda salongen. Jag pratade med ett par av dem .
- Vi är väldigt nöjda. Idag satt alla nummer perfekt. Nu är föreställningarna av "Södra Boulevarden 5" slutförda. Det är kul när mamma, pappa, pojkvännen och våra lärare säger att vi gjorde det bra, men ännu roligare att få ett så fint gensvar från publiken.
Jag hoppas den här musikalen kan sättas upp någon annan stans, någon annan gång. Det är den verkligen värd.
- Det skulle vi också tycka säger Ida Johansson, men nu skiljs vi snart åt.
Helena Jacobsson och hennes ensemble från Musikteaterskolan i Bjärnum har gjort ett enastående drama med härlig koreografi, färgstarka kostymer och underbar musik, allt med en röd tråd som gjorde att publiken blev berörd även av handlingen. Artisterna gav verkligen allt. Jag hoppas i alla fall att Juliette får återuppstå!
- Jag känner fortfarande sådan värme inombords av vad jag upplevde i salongen. Jag har snart en tenta i Lund. Detta kan man ju säga var deras tenta, säger Elin från Vinslöv. De får mer än godkänt av mig, säger hon när vi skiljs åt i Kulturhusets foajé.
Arkivbilder av Claes Brauer från genrepet i Bjärnum.