EMMALJUNGA. Redan i slutet av november började jag se fram emot julen. I tankarna var det julpyntat i hela huset, men i själva verket var inget gjort! Till den första advent kom adventsstakarna fram. De fick stå i de oputsade fönsterna med de gamla vanliga gardinerna. Det såg ju fint ut utifrån! Varför nu detta? Jo,för första gången i mitt liv skulle fönsterna putsas av en professionell fönsterputsare, och den enda lediga tid som fanns kvar var den 3 december.

Samma dag som detta skulle ske, skulle allt som stod på fönsterbrädorna tas bort inne och spröjsarna utifrån! Bord och hyllor belamrades med blomkrukor och diverse annat som hamnat framför fönstret. När fönsterproffset kom hade det börjat mörkna och jag undrade tyst för mig själv: Kan han se smutsen? Men han satte igång direkt och med sin magiska trasa och fönsterskrapa avverkade han det ena fönstret efter det andra. Glasen blänkte och strålade och jag tycktes befinna mig ute i naturen, eller var det naturen som kom in till mig?

Nästa dag kom allt på plats igen, blomkrukor, adventsstakar och nytvättade julgardiner.

Nu är det dags att börja julpynta kändes det som. Nu tillhör jag inte den som städar hela huset på en gång, utan här är det punktinsatser som gäller. Jag känner ingen brådska! Jag stannar hemma, besöken stannar vid dörren, barnen har för långt att köra, så ingen kommer till jul.

Av ”mammas köttbullar” skickas det hemliga receptet till dottern som ska göra dem. Julklappar till barnbarnen blir pengar via swish, för det som de önskar sig har jag ingen aning om vad det är! Julkort kostar en förmögenhet att skicka om jag ska komma ihåg alla!

Jamen, en Bingolott kan jag väl unna mig på uppesittarkvällen? Tur att TV finns, för den ska få underhålla mig nästan hela julen. Trots allt känner jag glädje och tacksamhet och förtröstan inför julen. Den kommer nog att bli helt underbar för allt detta upplever jag med min livskamrat! Jag är ju inte ensam i jul!