SKÅNES VÄRSJÖ. Det var säkert länge sedan som Medborgarhuset i Skånes Värsjö varit så fullsatt som 2001 när den glade radioprataren Bertil Sandström från Osby gästade med ett utav sina paradnummer ”Bildsköne Bengtsson & Tatuerade Johansson”.

Bertil Sandström gästade Medborgarhuset i Sk. Värsjö med ett föredrag om Bildsköne Bengtsson och tatuerade Johansson 2001.


Redan en kvart innan Sandström drog igång sin berättelse - om Sveriges störste och mest efterlyste bov genom tiderna – så var varenda stol i Medborgarhuset ockuperad.

Bertil Sandström drog fullt hus till Medborgarhuset då han berättade om Bildsköne Bengtsson och tatuerade Johansson 2001.

Ordföranden i Faralte Intresseförening, Henrik Nilsson hälsade publiken och kvällens föredragshållara hjärtligt välkomna till ett föredrag som man på förhand visste var ett säkert kort att locka folk.

Bertil Sandström växte upp i det Småländska Markaryd där årets huvudattraktion alltid varit Markaryds Marknad och där attraktionerna duggade tätt under två korta men intensiva dagar som marknaden varade.

Bertil Sandström känd radiopratare kan trollbinda en publik och speciellt ifall ämnet är Sveriges farligaste dynamitarder på 1907–1944.

Redan då började Sandström intressera sig för lite udda personer och det var först 1945 som han första gången kom i kontakt med ”Gentlemannatjuven” Bernard Harald Bengtsson som vid 52 års ålder bosatte sig i just Markaryd och där öppnade ett skrädderi.
Redan då hade ”BB” - som arbetsnamnet bland Sveriges Poliskår var - suttit inne i hela 26 år av sin levnad och räknar man bort hans ungdomsår och hans hederliga tid, så hade han varit yrkestjuv i hela 9 år 1945.

Bildsköne Bengtsson föddes den 28 juli 1893 av modern Emma Kristina Hagelin och fadern var möbelsnickaren Johan Bengtsson från Vittsjö. Fadern dog redan året därpå och 1897 flyttade modern och hennes två pojkar till just Skånes Värsjö där hennes försörjning var Handarbeterska eller som man också benämnde det ”Stickerska”.

Här i denna kåk i Värsjö bodde Bildsköne Bengtsson med lillebror och moder år 1897.

Tyvärr så blev BB utlokaliserad till sina morföräldrar en bit upp i Småland – där han inte på något vis i världen trivdes – på grund av att modern inte kunde försörja dom alla.
Han började skolan uppe i Tannsjö och läraren lär ha sagt till BB att antingen blir du något stort eller bara en skit. Läshuvud hade han vilket också läraren förstod. När han så första gången kom i kontakt med rättvisan var, när han blev anklagad för att ha stulit Stinsen i Strömsnäs fickklocka. Han lär ha fällt orden ”har ni gjort mig till tjuv, så skall jag också bli det” och detta lär ha varit år 1907.

Det skulle dröja ända fram till den 26 augusti 1926 då han fick tilltalsnamnet ”Bildsköne Bengtsson” av en poliskommisarie som av misstag lät Sveriges störste förbrytare undslippa häktning och helt sonika fick lämna Grebbestad där det hela utspelade sig.

Här på Värsjö Station hämtade BB ofta paket han beställt på postorder i falskt namn och genom inbrott på natten.

Tatuerade Johansson kom han i kontakt med på Långholmen under sin fångenskap där och därefter var dom ett oskiljaktigt par under många års tid. Dom blev så pass ökända så att allt som hände i vårt avlånga land, fick dom mer eller mindre skullen för. Ja, det small väl lite här och där och några kassaskåp öppnade dom allt. Fram till 1944 höll BB och TJ ihop då BB åter blev tagen av polisen och satt på mentalsjukhuset ”Sankta Maria” i Helsingborg. Här rymde han naturligtvis ifrån och detta var väl hans sista rymning innan han blev hederlig och bosatte sig i Småländska Markaryd.

Bildsköne Bengtsson och Tatuerade Johansson grips av polis vid Råda Säteri utanför Göteborg 1934.

I Markaryd tog han som sagt upp sin proffesion som skräddare – för det yrket hade han praktiserat åtskilligt under sina vistelser bakom lås och bom – och blev en stor turistattraktion för samhället Markaryd.

Det var just här som Sandström första gången kom i kontakt med BB och där intresset för honom väcktes.
Uppmärksamheten i lilla Markaryd blev för stor för BB och han höll ut i 5 år innan han flyttade till storstaden Göteborg som han kände väl till och där han på ett helt annat sätt kunde leva lite anonymt.
Fram till sin död 1966 bor han i en liten oansenlig lägenhet där han hittas avsvimmad den 9 juli och döden lär ha inträffat samma dag för Sveriges mest efterlyste Dynamitard genom tiderna Harald Bernard Bengtsson.

Han ligger begravd – utan någon form av markering – på Kvibergs kyrkogård och Bertil Sandström kommer säkert inte att ge sig förrän han samlat ihop till en värdig minnessten av den ädla svarta Diabasen från Lönsboda för att pryda graven med. Här slutar Bertil Sandström att berätta om ett livsöde och om en märklig person ”Bildsköne Bengtsson” och får stående ovationer av den vältaliga publik som kvällen till ära har bänkat sig i Medborgarhuset i Skånes Värsjö.