Två bokar i nöd. Nu när ljuset nått vår del av Jorden, känns det skönt att åter känna stigarnas mjuka marker under fötterna. 
Med skogen nästan intill stugknuten så finns det så mycket att upptäcka på nytt. Som de morgontidiga vandrare vi blivit, känns tystnaden som en vacker melodi när vi lägger bebyggelsen bakom oss, åtminstone för en liten stund.

Femtio meter utanför bebyggelsen står denna bok som farit illa av en våldsam urgallring. Boken har en långsam tillväxt men har en livskraft utöver det vanliga som bilden visar. 

Boken är vårt mest skuggföredragande träd, beroende av att bladen är ordnade i horisontella skikt och detta gör att nästan inga andra träd trivs i dess närhet.
Boken drar gärna vildsvinen till sig på grund av trädets ollon, som ger dem både styrka och godare fläskkött.

Vi här i norra Emmaljunga är begåvade med flera skogsstigar och skogsvägar av god kvalitet. Det finns bland annat stora och lilla rundan som vi använder efter dagsformen.

Alldeles innan vi från lilla rundan når fram till stora rundan, står ytterligare en bok i samma ödesdigra form.

Klockan är sex och tjugo och den själv ordnade frukosten med tidning väntar, så vi vänder hem.