Jag har under en längre tid undrat över vart har det gamla köket tagit vägen?
Rummet där man umgicks, lagade mat och åt den, rummet där man ibland torkade sina våta kläder efter en arbetsdag i våtväder.

Det var också platsen där historieberättandet tog fart fram på kvällskvisten, ofta med lite ljus från ett par stearinljus, när skuggorna kröp fram ur hörnen.

Där fanns ibland en träsoffa där någon i familjen övernattade. Trångboddhet skapade en sorts allmän plats för alla, även besökande var välkomna dit.

Kliniskt rent.

När "inredningsgurun"
sagt sitt,
har våra kök fått
ett avskalat snitt.

Nya kök ser ut
som en sal, där obduktioner kan
komma på tal.

Dissekering görs
väl i alla kök,
om det så bara
gäller en lök.

Men vart tog det
mysiga vägen,
där köket var
en syn för sägen?