VITTSJÖ. Så var det dags igen! Väderprognoserna var väl inte så goda men klockan 14 sken solen, och Sivard Strand kunde välkomna den lilla skaran.

Han berättade lite om vikten med att slå ängen, och att det finns många olika växtarter på denna lilla yta i Tidemanstorp, och det måste vi värna om. Han tog också upp om några invasiva arter, som vi bör se upp med t ex lupiner och parkslide.

Sivard tog så fram sin lie och berättade om olika lietillverkare, om olika lieskaft (orv), om lieskaftets längd samt om vikten av att ha en vass lie! Alla försåg sig sedan med var sin lie. Först var det övning på marken utan gräs! Ungefär som när man har torrsim då man ska lära sig simma! Förresten så är det slåtterkurs hemma hos honom söndagen den 25 juli men till den måste man föranmäla sig.

Efter lite övning vara det dags för oss alla att prova på att slå gräset runt torpet. Först gick Sivard. Det var underbart att se hur fint lien gick som en dans utefter marken, och en fin sträng av gräs bildades. Strax efter följde vi efter en och en i taget. Det gick mer eller mindre bra för oss, men alla kämpade på mycket bra. När vi fått ihop en hel del gräs, bestämde vi platsen för hässjan. Det blev på samma ställe som i fjol.

Men just då började det komma lite lätt regn, varför vi tog paus och gick in i det fina torpet. Här plockade vi fram våra matkorgar. Då passade Karin på att berätta lite om torpets historia från 1819, då huset byggdes av Långe- Najls född 1777, och fram till Hässleholms kommun tog över på 1970-talet. Nu hade vi fått ny energi och regnet hade upphört. Stolpar och slanor plockades fram, medan några räfsade ihop gräset till små högar. Snart var hässjan uppsatt med en slana, som Bengt hängde det första gräset på. Men det mesta gräset var ju på baksidan!! Då togs höbågarna fram. Sivard lade på en bra hög med gräs och band sedan samman med ett rep. Så var det dags för unge Simon att få upp ”höet” på ryggen. Detta gick utmärkt, och han bar lätt bort gräset till hässjan. Karin visade hur man med hjälp av tjugan lägger på gräset, och snart var två slanor klara.

Det kom lite små skvättar från himlen men inte värre än att vi kunde hösta hela ängen på baksidan av torpet och hänga upp allt gräs. Vi kände oss nöjda och glada över att ha övat den gamla tekniken och gjort ett viktigt arbete för ängens bevarande. Ron och tystnaden lägrade sig över Tidemanstorp, och nu hoppas vi att gräset torkar på hässjan, och att höet blir till foder åt några djur i vinter.

Tack, Sivard, för att du delar med dig av din kunskap!