VITTSJÖ. Vi har pratat om detta projekt i flera år, de skulle va roligt att lära sig lite om denna teknik. O vilken tur att vi har en som kan hantera denna teknik. Lena Svensson heter vår lärare, och hon berättar att vävkonsten som vi idag skall förkovra oss i är (rent rakt översatt) blir "kumo himo" ett Japanskt snörmakeri.

Här visar hon hur det hela går till, ser ju riktigt kul ut, liknar en pall, som på Japanska kallas "Mau do stol",  med små hängande trissor med och på rullat garn i olika färger som hon sen flyttar runt uppe på pallen. Arbetsdiagram "Hira Kongo" med 12 hängande bobbiner som tillsammans bildar ett mönster. Materialet som blir klart hänger ner i mitten med tyngder- Banden som sådana har ett stort användarområde. Spännande blir denna lördag och förväntan den e stor.

Här har hon en intresserad åskådare som följer det hela på nära håll och han säger man kan ju använda en vanlig pall eller stol till detta moment, Lena håller med. Visst kan man de, men dehära har hennes son gjort till henne efter en modell och den funkar himla bra.

Med olika tjocklekar på garn eller band kan man tillverka olika band som kan användas till mycket, om det är gjort i tjockt garn kan man använda dessa till dekoration på ytterdörr till hjärtan/ kransar, hårband, skosnöre, vacker halsband till våra husdjur eller varför inte en leksak till dito. Här på bilden finns smala, mellan band, band i många olika mönster och utförande.

Något som man ibland får höra är; vad ska du ha allt till? Ja det kan man kanske undra, men eftersom vi som är på denna kurs idag, vi har vävt under några år, både vävt handdukar och prövat på badlakan. Vore ju riktigt roligt att också tillverka egna vävda band som man sedan syr på det vävda tyget.

Banden som sådana har en lång historia bakom sig. För jag tror att många av er som läser detta har hört talas om att: användes vävda band till att hålla hosorna uppe, strumpeband, kjortlar och även som en gåva till sin blivande fästmö. Idag finns det många små brickor som har ett stort urval av dessa, små tillvägagångssätt för att tillverka band i vackra mönster då blir utförande ett enastående projekt.

Det finns många bra böcker att tillgå om man behöver ha hjälp att starta upp ett brickband mönster. Ett annat sätt är att passa på köpa ett när man är på en vävmässa. De har färdiga, bara att börja direkt de har vävt en bra bit bara för att visa mönster och färgkombination, bra.

I alla dessa bandvävar måste varpen vara sträckt annars går det inte bra och det säger sig självt. Med egen hjälp runt midjan och ett bandlås som det här, underlättar det att hålla varpen sträckt när man skall väva brickvävning. Den andra delen av varpen fäst med en ögla i dörrhandtaget underlättar det hela.

Midjebältet som har en central uppgift, är vävt på ena sidan med ett mönster och där den andra sidan bildar ett annat mönster detta vävsätt heter hålkrus. Tyvärr syns endast ena sidan. Detta midjebälte är också vävt av Lena, både det breda i hålkrus men även den korta smala bandvävsbandet som är insytt som en ögla. Dessa två är ett bra komplement för att band tekniken skall bli ett optimalt lärande av nåt nytt.

Sammanfattning av denna snabbrullande lördag vi hann endast med en sort, visst går tiden fort när man har kul, spännande komplement till den vanliga vävtekniken.
Vi som var där tackar Lena Svensson för en helt fantastisk genomförd undervisning i bandvävnings spännande värld, tror nog att vi vill kunna återkomma med nästa utbildningsdag längre fram i tiden.
Men till dess säger vi tusen tack för denna dag men också ett stort tack för fika och dryck. Än en gång vårt varma tack.