VITTSJÖ. Tycker du som jag, kära läsare, att tiden går ovanligt fort numera. Känns som om det var igår som vi kunde avnjuta sopplunchen i september men nu var det redan dags för oktobers.

Denna gången serverades det en smakrik gulaschsoppa med nybakat gott bröd till, samt kaffe med en liten kaka till. Innan vi kunde ta oss an förplägnaden höll Sven Röstin en kort bön. Han talade om att detta var hans första, men inte sista, sopplunch i Vittsjö.

Alla lät sig väl smaka och efter att borden dukats av var det dags för månadens berättare Karin Persson att ta till orda.

Hon har många strängar på sin lyra och en utav dom är biodling och det var om detta hon skulle berätta idag. Att hon är både kunnig och intresserad av detta det framgick tydligt för det var med en stor inlevelse vi fick ta del av hennes kunskaper i ämnet.

Hon började med att berätta lite om sig själv, bor sedan tre år tillbaka i Vittsjö efter att ha varit bosatt i Hamneda i ca 50 år. Är barnfödd i Hallaryd och som nygift var hon bosatt i Kraxeboda tillsammans med maken Per Inge. Han hade då två bisamhällen och det var på den vägen som Karin kom med in i verksamheten. Karin berättade att det var han som tog hand om det mesta med stor hjälp av Karin. Men när Per Inge dog så uppstod frågan, att ha kvar eller sälja av bisamhällena. 

Karin valde att ha dom kvar, gick kurser och läste på för att lära sig mer. Vid flytten till Vittsjö togs två samhällen med och två skulle till Kraxeboda, men nu har hon sju samhällen totalt.

I en bikupa finns det drottning, arbetsbi och drönare. Drottningen lägger ett ägg i varje cell som finns i kupan. Efter tre dagar kläcks ägget och en liten larv föds. Dessa larver matas av unga arbetsbin med fodersaft som är otroligt nyttig för larven som under 6 dagar blir den 500 gånger större.
Och det är nu som dessa nya arbetsbin börjar nederst på karriärstegen i samhället. Som nyfödda börjar dom att städa i de tomma vaxcellerna, tre dagar gamla matar de yngre larver och drottningen och kallas nu för ambin.

15 dagar gamla börjar dom bygga vaxceller och lagrar honung i dessa och flyger ut ur kupan för första gången i sina liv. 18 dagar gamla blir de vaktbin och försvarar samhället mot fiender. 21 dagar gamla blir de samlarbin och hjälper till att skaffa mat åt hela samhället. Det är larverna som ska matas och det ska även sparas mat till vintern.

Under vintern tränger hela samhället ihop sig i ett klot runt drottningen och för att hålla värmen uppe så turas bina om att sitta ytterst i klotet, ingen lämnar kupan, inte ens för att gå ut och göra sina behov utan dom håller sig hela vintern fram till våren. Då flyger bina ut för att gå på toaletten. Och då är det väldigt olämpligt att ha tvätt ute på tork för fläckarna som bina lämnar efter sig går helt enkelt inte att få bort.

Nu är det dags att börja samla in pollen och då flyger bina ut och kollar läget. Upp till tre kilometer kan bina flyga och väl tillbaka vid kupan dansar biet runt i en åtta och kan på så sätt tala om var det finns mat att hämta.

Själva bikupan är olika våningsplan, botten, yngelrum, spärrgaller, skattlåda, täckskiva och tak.
Ingången till kupan heter fluster. Inne i kupan finns det träramar och i dess bygger bina helt perfekta sexkanter tills hela ramen är fylld med celler. Vaxkakorna är deras skafferi, barnkammare och i mitten lägger drottningen sina ägg och det syns sedan tydligt var äggen legat för dessa celler är mörkfärgade, skillnaden syns tydligt när Karin visar upp en ser ut innan det börjar byggas i den.

Mörkfärgad vaxkaka

....och en helt ny

Bina är viktiga för oss alla, utan bina ingen pollinering och framför allt ingen honung.
Deras kroppar är ludna och när dom ska hämta nektar till kupan så fastnar pollen på kroppen och när det sedan flygs från blomma till blomma så lämnas lite pollen kvar i den nya blomman.
Och tack vare detta så får vi människor glädja oss åt nya blommor och frukter varje år. Biet har sex ben, två framben, två mellanben och två bakben och på bakbenen sitter det små säckar där pollen samlas upp.

När så honungen ska skördas tar Karin på sig sin skyddsdräkt och stänker vatten i kupan så dom kan dricka och därmed hålla sig lugna. Det finns även en så kallad rök som kan användas men Karin föredrar vatten.

....röken

För att lätt kunna ta ur träramarna ur kupan använder sig Karin av en särskild kupkniv. Den ena ändan vid själva lyftet och den andra när vaxlocken ska skrapas bort innan ramarna sätts i själva slungan.

kupkniv

Slungan kan beskrivas som en slags centrifug. Därefter silas honungen, den måste röras om då och då innan honungen till slut hamnar i burkar.

Färdigt resultat

Men drönaren då ? Fyller inte han någon funktion? Jo då, det gör han för annars blev det inte fler bin. Drönarnas ägg, som inte är befruktade, läggs alltid i ytterkanterna av ramen, ca 200 stycken. Och deras uppgift är att befrukta drottningen. De flyger ut på morgonen och samlas på ett så kallat drönarställe. Drottningen och drönarna parar sig högt uppe i luften och efter parningen så dör drönaren. Dom som är kvar när vintern kommer motas ut ur kupan, dels för att dom skulle äta alltför mycket av vintermaten och dels för att deras arbete är slutfört.

Det Karin berättade var väldigt lärande och intressant, jag har här bara fått med en bråkdel av det hela. För er som vill veta mer, ta gärna kontakt med en lokal biodlarförening eller om på deras hemsida: www.biodlarna.se

Den 25 november är det årets sista sopplunch och som traditionen bjuder så blir det ärtsoppa.
Sven Röstin kommer då att berätta om sitt arbete som sjukhuspräst.