VERUM. ¨En tidningsartikel om några svindlande fastighetsaffärer som en bonde härstammande från Verums socken var med om på 1880-talet inleds med dessa rader: ”Industririddarebaronen Ossian Åkerhjelm bor icke längre på Råstad, hvilken gård han skrytsamt inför Malmö rådstufvurätt uppgaf sig vara egare af, ehuru den redan då var under utmätning."

Den omtalade Ossian Åkerhielm var son till hovpredikanten Oscar Åkerhielm i Riseberga och hade 1876 gift sig med Johanna Elisabet Schenk, som var dotter till den förmögne handelsmannen Johan David Schenk från Helsingborg. Denne prästson hade utfört några egensinniga affärer och hade därvid satt klorna i Anders Svensson, som varit bonde i Sjötorpet i Verums socken.

Friherren Knut Ossian Åkerhielm (1850–1920) var gift fyra gånger och hade varit munk i det grekisk-ortodoxa klostret Zograf. 

Under 1886 hade svärfadern Schenk funnit det nödvändigt att vidta åtgärder för att undanröja att dottern drogs med i sin makes obestånd. I en tidningsnotis från den 23 oktober 1886 kan man läsa: Frih. Ossian Åkerhielm, hvilken nu sitter häktad på grund af den bekanta egendomsaffären, är rikt gift från Helsingborg. Hans svärfader, f. handl. Schenck, har emellertid på goda skäl sett sig föranlåten att vidtaga åtgärder till skyddande af sin dotters och dotterdotters rätt gent emot maken … 

Tidigare under år 1886 hade friherren Åkerhielm lyckats göra en bytesaffär med Denningarums egendom i Östra Broby socken i Östra Göinge härad. Hur Anders Svensson och hans hustru hade blivit lurade av honom omtalas i tidningen Granskaren den 16 oktober 1886: ”En annan af den värda ligan är en herr Andersson, som låter kalla sig ingenjör. Denne var Åkerhjelms första offer vid den sorgliga Denningarumshandeln". 

Andersson (Robert Julius Andersson född i Ströfvelstorp 23/11 1840, död Stockholm 12/4 1899) -hade några år egt denna egendom och bortbytte den med fullt lösöre mot ett Åkerhjelm tillhörigt öfverintecknadt hus i Karlshamn. Den ena transporten efter den andra afgick till Malmö, baronen och ingenjören realiserade djuren och rumlade efter hand upp derför influtne penningar. Andersson lemnade äfven ifrån sig sitt inre bohag, ehuru han pantförskrifvit detta åt tvenne herrar, hvilka för honom gått i borgen för ett sparbankslån. Detta bo har nu Åkerhjelm i Råstad (i Visseltofta socken) hvilken egendom han tillbytte sig mot Denningarum af hemmansegaren Anders Svensson (i februari 1886). Denne ville till en början icke inlåta sig på affären, men Åkerhjelm begagnade sig af sitt vanliga knep och söp honom så full att han ícke viste hvad han gjorde, och för att vara ännu mera viss på sin sak kuskade herr baronen för moran och lockade äfven henne till att dricka sig sanslös på Hessleholms hotell. Sedan detta var gjordt mötte byteskontraktets underskifvande inga hinder och – Anders Svensson var ruinerad eller åtminstone på väg att blifva det”.

Anders Svensson hade tidigare varit självägande bonde på Sjötorpet i Verums socken och ansågs då tämligen välbärgad. Han hade dessutom haft en förtroendeställning i kommunen.

Gården i Sjötorpet hade friköpts för 1.083 riksdaler från Skeinge fideikommiss av Anders Svenssons far Sven Andersson från Sjörröd i Farstorps socken. Anders Svensson (1821–1889) och hans hustru Kristina Persdotter (1838–1907) flyttade 1875 från Sjötorpet till en gård i Keglinge i Glostorps socken vid Malmö. Makarna bodde åren 1883 till 1886 på Råstad i Visseltofta. Sedan denna gård ”sålts” till friherren flyttade paret tillbaka till Malmötrakten. Mannen dog sedan i Tjörnarp 1889 och när hustrun dog 1907 var hon noterad som ”inhyses” i Hörlinge, Verums socken.

De två gårdarna i Sjötorpets by låg sammanbyggda före det laga skiftet som genomfördes 1830–1833.

En tragedi i familjen som fadern slapp att uppleva inträffade i september 1897 på en gård i Gällareböke i trakten av Markaryd. Den yngsta dottern Ingrid Amanda Andersson Bergström (1873–1957) hade då plats hos den danske förvaltaren R. Jensen på Gällareböke Öfregård. Enligt en tidningsnotis den 13 oktober 1897 hade den då 24-åriga pigan häktats för barnamord och införts till Växjö cellfängelse.

Vid förhör hade hon erkänt att hon i avskilt rum framfött ett levande foster. Tidningen Smålandsposten skriver vidare: Genom att placera det mot en soffgavel och pressa sin ena fot mot barnets strupe under en lång stund, qväfde hon detsamma. Hon insvepte det aflifvade fostret i ett förkläde och gömde det i en garderob, derifrån hon hemtade liket två dagar senare för att bättre dölja detsamma. Detta skedde genom att nedgräfva det i marken, uti en af husets källare.

Brottet blev bekant genom en anonym skrivelse till kyrkoherden i Markaryd, vilken sedan hade påkallat länsmannens ingripande. I brevet hade angivaren antytt att kvinnan tänkte avvika till Danmark.

Vid rannsakningen vid Sunnerbo häradsrätt erkände Ingrid Amanda under tårar sitt brott och berättade om förloppet i överensstämmelse med innehållet i åklagarens polisförhörsprotokoll. Häradsrätten dömde henne till 2 år och 6 månaders straffarbete samt att ersätta kostnaden för den rättsmedicinska besiktningen på fostret. Hon avtjänade straffet på Kalmar cellfängelse från den 8 november 1897 till den 26 september 1899.

Ingrid Amanda Andersson bodde efter avtjänat straff i Osby fram till våren 1906 och tog därefter tjänst som hushållerska på olika håll i Skåne. Hon hade några år tjänst på Ugerups säteri och i Vittskövle prästgård. På 1910-talet var hon jungfru hos familjen Beronius i Malmö. Hon kom till Lund 1919 och var därefter hushållerska åt änkemannen och järnarbetaren Sven Jönsson Borgström (1869–1945). År 1950 noteras hon som ogift och med yrkesbenämningen ”f. d. husföreståndare”. Hon avled i Lund 1957.