En mörk höstnatt omkring 1680 beredde sig några ridande Snapphanar tillträde till prästgården i Norra Åkarp (Bjärnum) och tvingade kyrkoherde Hans Jöransson Feuk att följa med. Med nattvardsvin- och bröd tvingades han upp med förbundna ögon på en häst. Färden genom de djupa och mörka skogarna gick till gränstrakten där Vittsjö-Verum och Norra Åkarp församlingar nära nog sammanstrålar. Där fanns en stor sten på flera kubikmeter, numera benämnd Altarstenen. Där blev prästen tvingad att dela ut nattvarden till ett antal Snapphanar. Dessa skogarnas dansksinnade män var mer eller mindre bannlysta från kyrkan för sina illgärningar mot den svensksinnade befolkningen. Av rädsla höll de sig också borta från folksamlingar då de fredlösa männen lätt kunde blivit igenkända och ganska snabbt straffade.

Det är ganska sannolikt att den store, starke och orädde prästen också höll en straffpredikan för Snapphanarna där han kanske i det svaga ljuset kunde urskilja någon eller några av sina tidigare konfirmander? Efter att ha utfört sitt påtvingade uppdrag återbördades prästen oskadad till prästgården i Norra Åkarp.

I söndags var det betydligt lugnare på platsen. Samtliga deltagande bilarna kunde komma så nära Altarstenen som på högst 20 meters gångavstånd. Detta genom tillmötesgående av markägarna Bröderna Ivarsson som också varit delaktiga i planeringen av gudstjänsten.

Carl Olof Danielsson höll predikan i det fria under tämligen strålande solsken fast en mindre regnskur friskade upp luften några minuter före gudstjänstens början. Organist var Kerstin Sturesson och Evert Sturesson spelade på kornett. Efter predikan var det nattvardsgång i det fria, precis som för nära 330 år sedan. Besökarna vid friluftsgudstjänsten gav sig god tid att inmundiga den medhavda fikan som eftermiddagskaffe eller kyrkkaffe.

Vid den genom tiderna andra nattvardsgången vid Altarstenen deltog besökarna vid mässan.

Sedan alla skrivit i den på platsen förvarande gästboken framfördes tack från hembygdsföreningen till alla medverkande. På plats bland besökarna fanns också ättlingar till kyrkoherde Feuk i åttonde generationen.