Från kriget i Ukraina till lugnet i Bjärnum

BJÄRNUM. Charkiv, Mariupol, Donetsk, Kramatorsk, Luhansk med flera, är namn på städer och områden i Ukraina som var något som svenskarna och folk i övriga världen fick anledningen att lära sig efter Putins anfall mot Ukraina den 24:e februari. Det som Putin förmodligen trodde skulle vara en lätt seger, fick till följd att han fick hela västvärlden emot sig. Trots att Putin nu förstår, att detta krig kan han inte vinna, förbjuder hans personlighet honom att avbryta kriget. Västvärlden kommer också att stödja Ukraina under överskådlig tid. Detta kommer troligen att få till följd att denna konflikt kommer att vara länge. Det som kan förändra detta är om något skulle hända med Rysslands politiska ledning. Miljontals flyktingar från Ukraina, finns nu inom landet men många även i länderna i övriga Europa. Många har kommit till Sverige och enligt information finns ett par hundra runt Hässleholm. Sex av dessa finns nu i ett hus i Bjärnum. Det är deras upplevelser vi skall få ta del av.

Natalia med döttrarna Hanna och Lisa

Natalia Cheznihova och döttrarna Hanna 16 år och Elisaveta 12 år tvingades lämna Charkiv ganska tidigt efter Rysslands intåg i Ukraina. Charkiv tillhör de östra delarna och blev tidigt attackerade av ryssarna. Natalia berättar, - Vi tog oss med tåg till Lviv i västra Ukraina och fick sedan hjälp över gränsen till Polen där vi blev inskrivna. Vi åkte sedan buss till Gdynia och färjan över till Karlskrona. Färden gick vidare till Malmö. Vi var oroliga över vad som skulle hända. Maria och Jonas Broström från Stoby kom och hämtade oss och vi fick bo hos dem i en och en halv månad. När min syster Oksana kom till Sverige valde vi att flytta till huset i Bjärnum. Alla i Sverige har tagit emot oss med öppna armar och hjälpt oss mycket. Sverige är fint men vi saknar våra vänner och familj. Många av dem finns nu i andra länder i Europa. Pappa och maken är kvar i Ukraina. Dottern Hanna fyller i. – Jag har det bra men jag saknar alla mina vänner. Jag är ukrainare och vill tillbaka. Jag har länge önskat att jag skulle studera i Kanada. Kanada är ett vackert land med bra miljö och det verkar vara ett bra land att studera i. Efter studierna vill jag återvända till mitt land. Natalia och Hanna vill så fort som möjligt lära svenska och Natalia vill få tag i ett jobb.

 

Alesya med sonen Sacha

Alesya Kryovorotko kom till Sverige med snart femårige sonen Alexandr, som oftast kallas för Sacha. Alesya kommer från huvudstaden Kiev och kom senare än Natalia och döttrarna till Sverige. – Jag trodde att kriget skulle ta slut fort. När jag insåg att det inte skulle bli så och det blev farligt att bo kvar, kände jag, att jag och Sacha måste lämna Ukraina. Volontärer mötte oss vid färjan och gav oss mat och dricka. Vi fick bo ett par dagar i Örebro men sedan fick jag kontakt med Alexander Bashyn i Hässleholm som hade fixat boende i huset i Bjärnum. Är glad att jag kommit hit och vi har allt vi behöver. Här är fint att bo. Luften är ren och Sacha kan leka ute i trädgården. Jag måste lära mig svenska och få ett jobb så snart som möjligt. Måste klart tjäna pengar och ta hand om min son. Vet inte när vi kan återvända till Ukraina.

 

Bilderna ovan är nytagna bilder av Alesyas man, Alexander Kryovorotka, som fortfarande finns kvar i Kiev.

Oksana med hunden Nika

Oksana Savenko (syster till Natalia) flydde Mariopul tillsammans med sin hund Nika och sin mamma. Oksana har haft en krokig och jobbig resa innan hon slutligen hamnade i Bjärnum. Efter många tåg och bussresor kom dom slutligen fram till släktingar i Moskva. – När vi visade bilder och berättade för släktingarna vad som hänt i Mariopul blev vi inte trodda. Ryssarna hade slagit sönder min lägenhet och fördärvat allt. Släkten kallade oss för lögnare och vi fick bo i en källare. Situationen blev ohållbar och mamma ville åka tillbaka till det utbombade Mariopul. Där bor hon nu med sin man i ett hus som saknar det mesta. Jag fick hjälp med en biljett till St Petersburg och tog mig sedan vidare till Estland. Jag åkte färja över till Sverige. Fick kontakt med min syster Natalia och fick hjälp med tågbiljett till Hässleholm. Bodde några dagar i ett annat hem innan jag till slut hamnade här, berättar Oksana. Jag är osäker på framtiden. Jag vill inte åka tillbaka till Mariopul så länge ryssarna är kvar där.

Resultatet av Rysslands härjning i Mariopul

Alexander Bashyn fungerar som spindeln i nätet för alla de ukrainare som finns i Hässleholmsområdet. Han fick också förtroendet att hålla tal vid nationaldagsfirandet i Hässleholm. Han är också drivande för Café Nyfiket i kulturhuset. Fiket i kulturhuset fungerar nu som samlingspunkt för ukrainare i området.

Detta är bara några få berättelser om hur miljontals människor tvingats lämna sina hem på grund av en persons storhetsvansinne. Av en lycklig slump hade vi ett hus som stod tomt och kunde erbjuda tak över huvudet till dessa fantastiska människor. Tyvärr kan dom bara bo här fram till förste augusti och behöver sedan annat boende. Finns det någon som har ett boende efter det, går det bra att ta kontakt med undertecknad. Någon ersättning utgår dock inte till privatpersoner, då kommunen och Migrationsverket endast betalar till Bert Karlsson och liknande som verkligen behöver dessa ersättningar.

 

 

Top