Hills of Crosses
Litauen har ju varit ockuperad av såväl ryssar som tyskar och det litauiska språket fick en undanträngd roll. Tidvis var det till och med förbjudet att läsa böcker på språket. Så kallade bokbärare trotsade förbudet och smugglade in böckerna till fots i ett landskap som på de flesta håll är ganska öppet och därför inte ger så stora möjligheter till skyl och skydd. Många av dem fängslades och en del blev avrättade. Till minne av dem reste deras anhöriga och lokalbefolkningen kors på den lilla kullen som kanske höjer sig ett tiotal meter över de omgivande ängarna.När Sovjetunionen för andra gången, 1944, ockuperade Litauen var motståndsrörelsen stark och inte förrän i mitten av 50-talet hade Sovjet kontroll över hela landet. Bönderna hade under de mellanliggande åren gett motståndsrörelsen sitt helhjärtade stöd genom att ge dem mat och ge dem möjlighet att, nergrävda i skogsdungar, försvåra ockupantens ledning av landet. Till slut blev Moskvas ledare trötta på motståndet och deporterade bönderna till Sibirien. 10.000-tals bönder mötte detta öde. Till minne av detta restes nya kors på Korshöjden.
De sovjetiska myndigheterna gillade inte kullen och gjorde sitt bästa för att få bort kullen. Det sägs att en bandschaktare träffades av blixten och föraren dog då han skulle förstöra kullen. Det fanns också planer på att sätta kullen under vatten men den som varit där, på slätten, förstår hur svårt det skulle vara.
Här syns korset som påven Johannes Paulus II rest vid sin resa genom Litauen. Där syns också Lions Club från Vittsjö och Bjärnum med damer när vi besökte korshöjden för två år sedan.
Idag kan du se miljontals kors på kullen och du möter folk från hela världen.
Litauerna är katoliker och mycket "kyrksamma". Fler än 50% av landsortsborna går i kyrkan varje helg.
Man tar sig till kullen med bil från Riga, cirka 10 mil söderut, eller via buss från Siaulai som ligger några kilometer söderut.