MEAZA SEMEREAB.
Meaza Semereab  är kassör i EELC:s Etiopiska kyrka. Hon har en central funktion i sammanhanget med överinseende över övriga synoder i landet. Tillhörande EELC. Hon kommer och presenterar sig när jag äter min första frukost efter min första natt på kyrkans härbärge. Etiense  - ”köksan” hade fixat en frukost och ja – sannerligen  -  där var både havregröt och ett kokt ägg. Och en kopp kaffe att avsluta med. Tydligen ”visste” hon vad besökande svenskar gillade  -  eller var det ren tur för min del. Under måltiden kommer en dam in och presenterar sig som Meaza. Jo – hon är ”företagets” kassör. Hon sitter ner och vi försöker kommunicera så gott vi kan på det här ”världsspråket” som ju är Engelska. Jag griper tillfället i flykten och undrar om hon inte skulle kunna visa mig lite runt inom kyrkans domäner som finns i omgivningen. Hon antyder att egentligen är hon upptagen med sitt jobb, men O K det skulle kunna gå för sig.

Så med den perfekta guiden Meaza , visar hon mig skolan , olika kontor för pastorer mm, som jag får tillfälle att hälsa på. Och även andra kyrkans arbetare och tjänstemän i olika funktioner på sina kontor och arbetsrum.

Hon letar upp en av prästerna som visar kyrkan  som, särskilt invändigt, tycker jag, är mycket vacker och stilren. Kyrkan invigdes av Haile Selassie I under den tid han var landets statschef. Meaza inviterar mig till kvällsfika i sin lägenhet som finns i ett hus inom kyrkans område. Hon har några rum tillsammans med en syster på bottenplan i huset. Etiopisk mat, Injera, serveras och avslutas med  Etiopiskt kaffre. Ja – just  - Injera – är något Etiopiern äter till både vardags och fest. Injera bakas av ett inhemskt sädesslag som alltså är specifikt för just detta land men troligen finns på hela den Östafrikanska högplatån. Meaza har  T V. Förmodligen lite exklusivt för henne då hennes parabol är den enda jag kan se inom kyrkans område. Det går att ta in BBC och  vi ser och lyssnar på när Libyens Kaddafi berättar för världen hur älskad han är av sitt folk. Meaza är så trevlig så nästa kväll så marscherar jag vägen dit , knackar på och undrar om det går för sig att hälsa på i kväll också. Jo – det  accepteras!
BILJETT  TILL  HARAR
Chipo som egentligen heter Fekode upplyser mig så att om jag nu skulle vilja resa till Harar så måste biljetten lösas dagen innan avfärden. Chipo kör till ett ställe där biljetter säljs. Han rekommenderar ett  bolag, Skyway, som har nyinköpt japansk buss med luftkonditionering. För säger min gode vän.” Det är 550 kilometer till Harar och det blir en del färd genom Awash som är steppartad och där är ordentligt hett med lufttemperatur på minst 45 grader.”Detta innan vi kan lämna ökenområdena och köra upp på nästa högland där Harar ligger” Den råd lyder är vis” tänker jag och följer detta råd och köper en dyrare biljet för en lyxigare buss.
HANNA – CARIN
Men dagen är inte förbrukad. Det är fortfarande förmiddag. Chipo kör tillbaka och jag funderar på att ”hälla” mig lite då de 2500 metrarna ö.h. gör mig trött. På gården jobbar två killar med att –”lässa av”  en frysbox och jag går fram och frågar om jag får fotografera herrarna. Jo - skrattar dessa - och på ren svenska säger den ene det går bra.

Jag ser tydligen konfunderad ut för killen presenterar sig med namnet Worknet Hechamo och tillägger han. Det är jag som är gift med Hanna Carin.  Oj – oj – oj nu går ett ljus upp för mig för jag minns nu hur det för rätt länge sedan talades om att en av B V s dåvarande missionärer Hanna-Carin Stark gift  sig  med en Etiopier. Hon var dotter till  missionsföreståndaren  i Stockholm Sigurd Stark. Och det var ju lite sensation den gången detta hände. ”Jo” säger Worknet.” Kom och ät lunch med oss. Chipo vet var vi bor”. Vi kör söderut och i en förort finns en rad nybyggda hus med en stor byggarbetsplats som granne. Hanna-Carin är varskodd för hon tar emot och snart ansluter husbonden ”himself” för måltiden. Worknet är byggmästare,får jag reda på och många av radhusen, varav Hanna – Carin och Worknet bebor ett, har byggts av --just Worknet. Lunchen är svensk med potatis och kött och interiören är också svensk. Öppen spis, T V , möbler och ett kök med full svensk standard. Men – noterar jag också. Utanför är alla hus omgivna av höga stängsel. 2,5 till 3 meters höjd.

FATTIGDOM  -  SJUKDOM

På återresan kör vi genom centrala Addis. Vi kör genom en av stadens marknadsplatser där mängden bilar och fotgängare, åsnor och getter gör att Chipo får krypköra om det går alls. När vi håller stilla i trängslen  kryper en svårt invalidiserad man ut från trottaren fram till vår bil och sträcker vädjande ut handen med en vädjande blick. Letar febrilt i fickan efter något mynt och får tag i en tio Birr sedel som jag släpper så nära mannen jag kan. Den tacksamhetens blick jag får är omöjlig att glömma. Några ord på Amarinja, från honom översätter Chipo till mig och det betyder att jag blev välsignad.
AVRESA TILL HARAR
Kyrkans generalsekreterare  Ato Endale Awgichew fixar en nattaxi som kommer halv fem på morgonen så det blir att stiga upp kl fyra och vara redo för färd till busstationen. Enl. tid-tabell går bussen kl. fem. En bestämd bussvärdinna anvisar platsen jag skall sitta på och det blir plats nr ett. Därefter placerar hon en yngre etiopisk dam på plats nr två vid sidan av mig. Säkerhetsbälte skall användas och när jag kränger detta över mig, så funderar jag om tjejen möjligen är engelskspråkig och kanske även villig att kommunicera. Jodå hennes engelska är mer fulländad än min så efter några inledande fraser berättar vi för varandra vad vi heter.

Helena var hennes namn men efternamnet var omöjligt för mig att uppfatta. Nåväl – Helena var på resa till en plats som heter Jig-Jiga och ligger ganska nära Somaliland. Tösen berättade att hon studerade till läkare på universitetet därstädes. Jag berättade att jag var på väg till Harar som låg några mil närmare. Skulle besöka några vänner där som jobbade med att uppföra en kyrka. Då berättar Helena att hon är medlem i den gamla ortodoxa Etiopiska kyrkan som kom till landet redan på tre –fyrahundratalet e.kr. med Frumentios från Egypten.
AWASH
Awash är namnet på en flod och även namn på en ort och slutligen på en nationalpark. Floden rinner upp i bergen väster om Addis. Rinner åt söder och faller ned i den stora jordspricka, världens  största, som den väldiga Great Rift Valley är. Öster om Adama eller Nasaret, en stad söder om Addis, där har man dämt upp floden, till en damm, Koka Dam, för att generera elektricitet.  Awash rinner sedan nordost ut. Genom öknen för att i Afar regionen vid gränsen till Djibouti helt sonika försvinna i underjorden. Lite längre norrut finns sedan Danakilöknen där en 60 m djup depression uppmätts
FORTSÄTTNING FÖLJER